Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Den prerafaelitiska skönhetstypen. Några antydningar af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röra sina gestalter med kärlekens
troll-staf, anropar han så mycket
andäktigare smakens gudinna; och hon hör
honom. Utsöktare färger, en delikatare
teknik än Bume-Jones kan väl
knappast ens hans samtida fransmän
uppvisa. Här finns ej plats att ingå på
någon karaktäristik af hans förnämsta
arbeten, »Kärlek bland ruiner»,
»Besvärjelsen af Merlin», »Circe», som
brygger trolldrycker åt Odysseus och
hans följeslagare, hvilkas segel redan
glänsa på hafvet utanför, och
»Venus-spegeln», som i sin plastik erinrar om
den ende svenske skald, som har ett
prerafaelitiskt drag öfver ögonbrynen:
I sitten i säfven vid lustgårdens sjö
och lösen spännen och sölja,
och speglen skuldror hvita som snö ’
i dammens stjämblåa bölja.
I cypressen susa åren hän.
Edra lampor tyna i natten,
men skuldrornas rundning och blickens sken
än lysa i stjämblått vatten.
Ej heller ligger det inom
ramen för denna karaktäristik att
ingå på det tjugotal af smärre
prerafaelitiska profeter, som
följde Rossetti och Burne-Jones
i spåren. William Morris, Jones’
studiekamrat, som äfven
tecknade mönster till tapeter,
bonader och mattor, och därigenom
varit ledande inom den engelska
praktiska skönhetsriktning, som
kanske är det gångna
århundradets enda själfständiga insats
i den dekorativa stilhistorien;
Strudwick, som föryngrade
Bur-ne-Jones’ kvinnotyper och
målade drömmande sjuttonåringar
mot en i detalj stiltrogen
bakgrund; Artur Hughes, som i
sin veka gratie kanske kommer
Rossetti allra närmast och väckte
Ruskins beundran; W. S.
Burton, enligt finsmakares åsikt den
genialaste och själfständigaste
af de yngre prerafaeliterna. På
6o-talet behärskade
prerafaelitis-men fullkomligt det engelska
måleriet, och i Ruskin ägde riktningen
en auktoritet, inför hvilken belackarna
böjde sig.
Och hvilken är i dag
prerafaelitis-mens ställning i England? Har den
redan öfverlefvat sin sommar? Det är
icke lätt att säga. Fortfarande
upprätthåller en skara af unga målare de
romantiska traditionerna på
utställningarna. Främst bland dem kommer väl
Byam Shaw, som fått en gnista af
Ros-settis anda, och dessutom i sin »Loves
Baubles» — en hop vackra flickor
förfölja kärleksguden för att rycka från
honom hans gyllene frukter — förstått
aflocka den prerafaelitiska stilen dess
skälmska och leende sida. Han har
också illustrerat dikter af Dante
Gabriel och Cristine Rossetti. Cayley
Ro-binson leder oss däremot — delvis på
samma vägar som Burne-Jones — åter
tillbaka till medeltidens, sagoland; hans
w. s. hurton: världens tack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
