Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Folktron inom växtvärlden. En studie i gamla mälen. Af Elfkarlen - Träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grenar och växa med en tjock stam.
Detta träd får lös och mycken yta
ut-af en tjock, ärlig safve; ty tager ock
veden därefter snart röta af våta
luften. Fur kallas samma träd, när det
uppvuxit uti en torr och mager jord
och ändtligen hunnit till en ansenlig
höjd och ålder. Dess yta, som ärligen
ringa tillvuxit med nya ringar, blir
härdare, tätare och mera kådfull, hvarför
dess ved ock står längre emot rötan.
Stångtall kallas samma träd ymnigt
uppväxt och tätt som hampa, uti en
trång dunge, där träden täfla att växa
öfver hvarandra; bli så smala, att de
ej ostödda kunna emotstå vindens och
vädrets vågor; ha ock inga kvistar
utom några öfverst i toppen; växa helst
på åsar. Martall växer endast i kärr
och myrar helt låg och kommer ej till
något ansenligt träds höjd.»
Gran (Pinus abies). Gotländingen
säger grän och dalkarlen grån, pluralis
gräner. I Våmhus i Dalarne
betecknar gråm åri tjock granskog. På Island
heter gran greni.
Detta vårt lands hufvudträdslag har
visserligen endast undantagsvis blifvit
betraktadt med religiös vördnad och i
aå fall mest såsom appendix till någon
offerkälla, exempelvis Heliggranen i
Långareds socken i Vestergötland. Men
dess allvarliga, året om lika grönska
orsakade att granen redan i gamla
tider användes att vid högtidliga
tillfällen, främst begrafningar, smycka
husen in- och utvändigt. Granriset
blef en symbol af själens odödlighet.
Genom sjukliga förändringar kunna
stundom på grangrenarne uppstå
kåd-rika klumpar eller knutar, af allmogen
kallade markvastar. Folktron förmenar
att dessa äro ett verk af det nattliga
spökelset maran, som begagnar dem
att rida på. När gotländingen förr
om morgonen kom ned i stallet ocb
fann någon af hästarne drypande af
svett och alldeles utmattad förstod han
att trollet om natten nyttjat djuret till
långvägsridt. Då uppsökte han en mar-
kvast och fastspikade den öfver hästens
bås eller annorstädes i stallet. Sedan
flngo djuren vara i fred, ty kom
maran så satte hon sig i stället upp på
sin älsklingsfåle marknuten.
I granskogens dystra mystik vistades
gärna sagan. Där bodde huldran, där
stöpte friskytten under hemska signerier
sin osvikliga kula och vid den fjärran
från människoled stående granens fot
gömde varulfven sin hamn, när han
återtog sin rätta skapnad. Och
vampyren, detta i nordens sägenvärld
inkomna afskyvärda asiatiska missfoster,
pustade ut under en gran när han,
mättad af sofvande människors blod,
vaggade åter till sin förbannade graf.
Idegran (Taxus baccata), på Gotland
id och aidägran, i Västergötland
barrlind, i Bohuslän bolind (Balders lind)
samt på Island ifjar, som betyder
»än-garnes grönska».
Detta vackra, men tämligen sällsynta
träd har aldrig haft någon ingripande
betydelse i folktron. Väl uppgifves det
att idegranen fordom skulle stått
»man-navördad i lundar Balders» och
således varit vigd åt den ljuse asen, men
här föreligger uppenbarligen ett
misstag, ty trädet har först i en långt senare
tid blifvit inhemskt i vårt land. Nu
användas på många håll dess kvistar
att vid högtidligare tillfällen pryda
allmogens bostäder och Linné berättar i
sin Gotländska resa att man i några
socknar därstädes brukade helt betäcka
väggame med dessa kvistar, »då man
begynte nedifrån golfvet att liksom med
spån betäcka väggen, som genom det
mjuka barret fick de allra vackraste
gröna tapeter» och fann den stora
naturforskaren detta vara »ett artigt sätt».
Ask (Fraxinus excelsior), hvilket
urgamla namn hållit sig lika öfver hela
riket; på isländska heter det askr, eski.
Den stora roll asken spelade i
asa-läran har gjort detta träd vidtfrejdadt
och många äro de benämningar, som
i norrönaspråket härflutit ur ordet ask,
såsom askr, »spjut», askr, »krigare»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
