- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
368

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Två mirakler. Af W. L. Alden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där. Ehuru till en viss grad religiös,
brydde sig dock Zorzi föga om att gå
i kyrkan. Detta var ett af skälen,
hvarför Catinas fader, som var allmänt
känd för sin fromhet, vägrade att gifva
honom Catina tMl hustru. Zorzis
ungdomliga dårskaper — hans böjelse för
dryckenskap och för att spela bort
sina pengar, hans vana att låta
utlänningar betala tio gånger så mycket
som den lagliga taxan, i stället för,
låt oss säga, tre gånger så mycket —
kunde Catinas fader hafva ursäktat,
men att Zorzi sällan gick i kyrkan
utom vid påsk och jul samt att han
misstänktes för fritänkeri, gjorde att
den gamle mannen obevekligt satte
sig emot det giftermål, som Catina så
mycket önskade.

Catina knäböjde i ett sidokapell,
där det fanns en förtjusande bild af
den heliga jungfrun, klädd i
skarlakans-röd kjol och hufvudbonad af äkta
Bu-ranospetsar. Hon läste sina böner
mekaniskt, ty hennes tankar voro hos
Zorzi: hon var säker om hans sympati
och längtade att få tala om för honom,
hvilken afskyvärd behandling hon rönt
af den tyske professorn. Emellertid
hade hon hunnit igenom radbandet och
när hon reste sig för att gå, var det
alldeles mörkt, utom där altarljusen
glimmade. Då hon vände sig mot de
öfriga bedjande, mötte henne utrop
af förvåning. I nästa ögonblick
ropades det från alla håll, att ett
underverk hade skett och Catina fann sig
vara medelpunkten i en upprörd hop.
Don Biagio, som just hade slutat
ve-spergudstjänsten, trängde sig in i hopen
för att själf försäkra sig om saken, och
när han såg att från Catinas ansikte
strålade ett fosforescerande sken,
utropade också han med from glädje, att
ett underverk hade skett i hans egen
församlings kyrka.

Catina blef snart medveten om hvad
som händt, och ehuru först litet
förskräckt vid upptäckten att hennes
ansikte lyste, kände hon sig stolt att

hafva blifvit utvald till ett så
underbart bevis på den heliga jungfruns
makt. Det var tydligt, sade Don
Biagio, att Catinas ansikte hade börjat
lysa på detta underbara sätt, medan
hon var försänkt i bön och utan
tvif-vel betydde underverket att den hel.
jungfrun var rörd af Catinas fromhet
och att hon på ett omisskänneligt sätt
ville visa att Catina hade kallelse för
dét andliga. Ni vet alla, sade den
gode prästen, att den lilla Catina är
en af de bästa flickor, som finnas, och
jag har ofta önskat, att hon kunde
få räknas till de heliga nunnor, som
tillbringa sitt lif i bön. Det finnes
nu intet tvifvel om hennes kallelse
och hela världen skall få veta, att det
är i vår egen älskade kyrka, som detta
underverk har skedt för att kalla den
skönaste af våra döttrar inom kyrkans
hägn.

På prästens uppmaning fick Catina
gå hem ensam, i stället för att åtföljas
af en skasa entusiastiska vänner. Hon
drog själen öfver ansiktet, så att den
gudlösa mängden icke skulle fä se det,
och när hennes fader knäböjde, full
af tveksamhet öfver att ett sådant
underverk skett med hans eget barn,
kände hon sig stoltare än någonsin.
Men på samma gång kände hon sig
icke riktigt nöjd med Don Biagios
förslag att hon skulle blifva nunna. Utan
tvifvel var hon from, men hon var
också ung och lefnadsfrisk. Hon
älskade solskenet och denna världens
goda. Dessutom älskade hon Zorzi.
Att afstå från honom och världen för
att tillbringa sina dagar i ett dystert
kloster, var alls icke hvad hennes
hjärta önskade. I själfva verket var
hon inom sig fast besluten, att hvad
än hennes fader och Don Biogio och
den heliga jungfrun själf kunde säga,
så skulle hon icke bli nunna, om hon
möjligen kunde undvika det. Så länge
hennes ansikte fortfor att lysa, ville
hon gärna skörda all den ära, som
tillkom detta underbara tecken, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free