- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
378

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Efter applåderna. Af H. v. M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anstår sanna konst vänner och
kosmo-politer, tror jag, att man äfven då får
ett utlåtande, sona väl harmonierar raed
den älskvärdhet vårt nationella
värdskap ålägger oss att visa våra gäster.
Svaret blir, att ett sådant samspel som
presterats af den norska
nationalteaterns skådespelare, på ett
utomordentligt enkelt och kraftigt sätt röjer den
goda konstnärliga viljan såväl hos den
enskilde af dem som hos deras ledare.

Det är äfven i konsten, kanske mer
än man i allmänhet varit böjd för att
tänka viljans renhet det kommer an
på. Därför finner man, att hr Björn
Björnson, bedömd efter den regie han
visat, måste vara något mer än blott
och bart kraftmänniska, ty det vill
sannerligen mera till än den banalaste af
chefsegenskaper, nämligen myndighet,
för att böja alla dessa personligheter,
hvilkas framgång i mycket hänger på
att de lyckas bevara och odla sin
speciella egenart, in i sådana plan, att en
helhetsverkan uppnås, som diktaren
drömt om, när han vid sitt skrifbord
fjärran från scenen gjort pjäsen. Det
vill just det till som Björn Björnsson
har som arf och eget — konstnärligt
temperament 1

För resten vill jag bara tillägga, att
det skulle synas orimligt, om icke en
så genial sceninstruktör också vore ett
godt skådespelareämne. Hvad man
erkänner hos hr Björnsson såsom
skådespelare är, förutom stor rutin, en
fart i uppfinningen och en träffsäkerhet
vid valet, som väl fick sitt klaraste
uttryck i »Geografi og Kjærlighed», men
äfven i Paul Langes uppgift ingalunda
svek. Det han i den senare rollen
å-stadkom lämnade oss visserligen icke
fullt tillfredsställda. För resten har
publiken vänt sig vid att se Paul Lange
snarlik någon af Elisabeth Werners
hjältar och hans sorgliga undergång har
i dess medvetande fått ett romantiskt
skimmer som förvandlat honom från
olycklig politiker rent af till förste
älskare. En smula trassligt tecknad som

figuren nog är, medger den onekligen
skilda tolkningar, men riktigheten af
Björn Björnssons uppfattning har dock
af lätt insedda skäl oerhördt mjeket
som talar för sig,* och hans sätt att
klargöra sin uppfattning var i mitt
tycke öfvervägande berömvärdt!

Fru Johanne Dybwad spelade Tora
Parsberg. Men då hade hon redan
gifvit Borghild i »Sigurd Jorsalafar»
och Helga i »Geografi og
Kjærlig-hed», och om man därtill lägger
hvad hon gifvit af Ibsen vid
föregående besök, är det mindre märkvärdigt,
om man ej fann hennes Tora vara
något egentligt plus. Fru Dybwad har
eröfringens första festglädje och
högtidlighet två, tre år bakom sig, och
det vore en dumhet att vilja påstå, att
den entusiasm, som man flammade af
här i Stockholm vid hennes allra första
besök, skulle öfverträffats den här
gången, om också glädjen öfver återseendet
varit både varm och djup. Det har
kommit en känsla af trygg besittning
in i vårt förhållande till Johanne
Dybwad, och vi möta med oinskränkt
tacksamhet det mesta hon bjuder oss.
Hon har förstått som ingen att samla
publiken i vänskap för sin person, och
när vi applådera henne, är det med
en känsla af att vi icke kunna unna
henne nog väl, och när man skall
skrifva om hennes porträtt, ja, då blir
det gärna enbart erkännande.

Under hr Johan Fahlströms bild
skrif-ver man »Eystein» och anser sig
därmed ha nämnt honom vid hans
hedersnamn.

Den lugna ädelhet som
karaktäriserade hr Fahlströms spel som Eystein
lyfte aldrig denne forntida furste
bortom vår historiska synkrets utan höll
honom hela tiden i klar förbindelse
med den moderna mänpiskans
föreställningssätt, hvarigenom han
bevarades begriplig och lefvande för oss.
Detsamma gällde om hr Fahlströms
Konstantin i det Ibsenska jättedramat
»Keiser og Galilæer.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free