Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Telegraferingen utan tråd - Den nye öfverbibliotekarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGENJÖR ORL1NG.
lertid icke genom luften, utan genom
jorden. Allt sedan för nära ett århundrade
sedan professor Steinheil i Miinchen
bidrog till den elektriska telegrafiens
utveckling genom sin upptäckt, att den genom
en telegraftråd afsända elektriska strömmen
tager återvägen till afsänd ning sorten genom
jorden och sålunda utjämnar den genom
densamma föranledda rubbningen i
elaktricite-tens fördelning, har man vetat, att
elektriska strömningar gå genomjorden ellerkunna
väckas i henne i alla riktningar. Först på
senaste tiden har emellertid en yngre svensk
ingeniör, herr Orling, anställd i England
hos den inom elektriciteten arbetande stora
firman Armstrong, lyckats att tillsammans
med firmans chef mr Armstrong uppfinna ett
system — systemet >Armorl», såsom det
kallas — för telegrafering utan trådledning,
endast med bruket af jorden såsom ledare.
Ingeniör Orling synes visserligen icke ännu
ha till fullo utarbetat alla detaljer i sin
uppfinning eller ha bragt denna till den
grad af nödig fulländning, som gör
densamma allmänt brukbar och skänker den
nödig lätthet och tillförlitlighet, men
härmed är han emellertid pä god väg, och
fördela me af systemet Armorl äro i alla
händelser så påtagliga framför Marconis
system, att då uppfinningen en gång
bjudcs i marknaden, dess allmänna
spridning icke gärna kan låta vänta på sig.
Här föreligger sålunda en ny
utvecklingsmöjlighet på den elektriska telegraferingens
område, hvilken är så stor och af så vidt
gående följder, att dessa ännu icke ens
kunna öfverskådas. Hvarje uppfinning
inom elektriciteten har nämligen dragit en
mängd andra efter sig, och sista ordet inom
den elektriska praktiken är ännu lika långt
aflägset som sista ordet inom
elektricitetens teori.
Efter grefve Carl Snoilsky
Den nye öfver- har med berömvärd raskhet
bibliotekarien, den plats såsom
öfverbiblio-tekarie vid kungliga
biblioteket, som genom hans frånfälle blef ledig,
åter blifvit besatt, i det bibliotekarien vid
kungliga vetenskapsakademien, fil. doktor
Erik Wilhelm Dahlgren den io juni
utnämndes till hans efterträdare. Den nye
öfverbibliotekariens förtjänster såsom
bokkännare och bokordnare stå, liksom hans
kompetens till sin nya befattning, öfver allt
tvifvel. Under en mångårig verksamhet
dels såsom tjänsteman vid riksbiblioteket,
dels såsom föreståndare för
Vetenskapsakademiens och Karolinska institutets
bibliotek, är han i besittning af hela den
mångsidighet tiden kräfver af högste
vårdaren af ett rikes boksamling, framför allt
af de mest omfattande bibliografiska
kunskaper i förening med ovanliga
vetenskapliga insikter. Den nye öfverbibliotekarien
förenar nämligen med sina fackkunskaper
det lifligaste intresse äfven för
naturvetenskaperna och är sålunda på det
geografiska och etnografiska området en erkänd
auktoritet inom vårt land. Detta intresse
har också förskaffat honom ledamotskap
af Vetenskapsakademien, som onekligen
genom hans afgång lider en svår förlust.
Den nye öfverbibliotekarien är son af
> Värmländingarnes» författare, en af de
aderton i Svenska akademien, kanslirådet F.
A. Dahlgren, samt föddes i Stockholm den
7 juni 1848. Sedan han i Uppsala aflagt
kansliexamen 1870, ingick han samma år
såsom e. o. amanuens vid kungliga
biblioteket, blef ordinarie amanuens därstädes
1878, bibliotekarie vid Karolinska institutet
1887 och vid Vetenskapsakademien 1893
efter den högt förtjänte bibliotekarien
därstädes Ahlstrands afgång. Under åren
1871 till 1883 tjänstgjorde han i riksdagens
första kammare såsom notarie och räknades
till kammarens förnämsta stenografer.
Mellan 1881 och 1894 var han sekreterare i
Sällskapet för antropologi och geografi
samt utgifvare af tidskriften »Ymer>; han
har därefter varit ledamot af sällskapets
styrelse och var 1902 dess ordförande.
Trots denna mångskiftande och
ansträngande verksamhet har öfverbibliotekarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
