Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Prinsessan af de Gyllne Öarna. Af Edgar Saltus. Öfversättning för Varia af A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lefroid skulle komma tillbaka. Men
måltiden var redan slut, klockan var öfver
tio och det var nästan tomt i matsalen.
Äfven jag hade kommit till Eichwald
för mina nerver. Det tycktes mig, att
de hade fått nog för i kväll, och med
fäst afseende därpå, uppsköt jag
frågorna till i morgon och gick till sängs.
Men på morgonen syntes icke Lefroid
till på sin vanliga plats. Den var
besatt af ett stort och groft fruntimmer,
af omisskännelig medelklass, med ett
synnerligen resolut ansiktsuttryck,
medaljong under dubbelhakan, och gryende
mustascher i munvinklarna.
Hofmästaren fladdrade omkring i
närheten; jag kallade på honom och
frågade efter Lefroid.
I hviskande ton underrättade han
mig, att baron Lefroid icke mådde
riktigt bra. Därpå böjde han sig ännu
djupare ned öfver mig och tillade:
» Die Dame gegeniiber ist seine Frau!»
»Unsinn!» slapp det ur mig.
»Die Dame gegeniiber» måste ha
hört någonting. Jag stirrade på henne
och hon stirrade på mig.
»Förlåt» sade jag på franska.
»Hofmästaren berättar mig, att jag har äran
tala till madame Lefroid.»
Mänskan nickade bekräftande och
försåg sig med en hel del ärter.
»Vågar jag utan att förefalla
närgången fråga, hur många år han har
haft lyckan att vara er man, madame?»
»Tjugofem år» svarade fruntimret
med sitt organ å la mänskoätande
vidunder, allt under det hon härjade bland
ärterna med sin knif.
»Ah» stammade jag, nu alldeles bragt
ur fattningen »är det möjligt 1 Jaså.
Hm. Men i går kväll berättade han
mig om Mme. de Cléry — vicomtéssan
de Cléry, som han en gång försvarade
inför rätta. Hon är en landsmaninna
till mig. Ni vet händelsevis inte, hvad
det blef af henne?»
»Det vet jag mycket väl, monsieur.
Efter rättegången reste madame de
Cléry tillbaka till Amerika med sin
far.»
»Till Amerika?» upprepade jag i ett
crescendo af förvirring, genom hvilket
likväl en aning om rätta sammanhanget
blixtrade fram. »Nej, verkligen! Hm.
Jag hör att herr Lefroid inte är riktigt
frisk?»
»Om han vore frisk, hvad skulle han
då här att göra. Ni tycks inte vara
riktigt frisk själf. Men här på stället»
— och vidundret svingade ånyo sin
knif öfver ärterna — »tycks alla
mänskor vara konstiga.»
»Jag förstår.» Och med ett leende,
som säkert måste ha förefallit fru Lefrod
lika förryckt som något af dem hennes
man kunde åstadkomma, resolverade
jag, att mina nerver nu hade dragit
tillräcklig nytta af Eichwald.
»Hofmästare, får jag be om
räkningen 1»
»Zu Befehl, Herr Baron.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
