Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Köpenhamns frihamn. Af Ricard Amdrup. Öfversättning från förf. manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af kol resa sig i höjden, skulle finnas
någon plats för skönheten. För
in-geniören och handelsmannen måste
helt naturligt särskildt detta oafbrutna
lif, dessa sinnrikt konstruerade maskiner
och dessa eviga strömmar af guld,
som flyta
genom
kontoren betyda den
högsta skönhet,
och han
torde med ett
öfverlägset
leende tala
om de gamla
träd, som
måste vika
platsen för
allt detta
nya. Men äfven för mera estetiskt
anlagda naturer erbjuder frihamnsterrängen
syner af hög skönhet. Ofvanpå
magasinet, på sydbassängens östliga
hamnarm har man anlagt en praktfull
promenadplats, som erbjuder ett
enastående panorama. Framför sig har man
Öresund med sina leende, blå böljor,
klart tecknar sig fästningen Tre kro-
nor, »Danmarks Capri», längre borta
ser man Middelgrundsfortets grönskande
sluttningar och i horisontens dis
skymtar ögat de svaga konturerna af
svenska kusten. Öfver Sundet stryka
ångare med en svans af svart rök och
brusande,
hvitt
kölvatten efter sig,
mellan
ångarna kryssa
små
segelbåtar som
måsar. Och
när på sena
höstkvällar
månen
kastar sitt
skimrande
silfver
öfver det krusade vattnet, har man en
bild, mättad af skönhet och svår att
förgäta. Härigenom blir frihamnen
liksom en symbol på det moderna ideal,
vi alla gömma djupast inne: å ena
sidan varmblodig, nervspännande
verksamhet, å den andra ett stilla,
skön-hetsmättadt drömmeri.
DET DANSKA KOLKOMPANIKTS ELEVATORER OCH SILO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
