Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1903 - Vindkastet. Af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste. Och därför var det deras
hjärtan bultade så.
Under en vidtutbredd ek hade de
stannat, då Arvid slöt Vernas hufvud
i sina händer och förde hennes
läppar mot sina. Eken skalf väl icke,
men marken, där de båda människorna
stodo, kände väl darmingen och
undrade om någon ny, sällsynt och stark
blomma höll på att födas i dess sköte,
ty det är ju tänkbart, att jorden
förnimmer människorna på samma sätt som
den förnimmer träden och växterna.
Det är tänkbart att liksom vattnet väl
har en bestämd känsla af fiskarna,
luften med sina seglande skyar känner
människorna och verkligen unnar dem
att tro sig smekta, när deras kind
strykes af en mild vindfläkt. Arvid
älskade och tydde jorden och luften
till sin förmån. Han fann lifvet
härligt, och världen fann han vara en
angenäma företeelse. Vema älskade och
tänkte icke mer stygga tankar om den
man, som fått hennes förstlingskärlek
utan allt som förr väckt hennes leda
blef henne nu en förevändning till
godhet och glädje. Lyckan fyllde henne.
Hemmet blomstrade upp. Gråvädret
hade under ett par år skymt elegansen
och gjort den till en ansträngd grimas
i stället för att den från början varit
ett fullgiltigt och själffallet uttryck för
två förmögna människors
glädjestämning. Mest hade det berott på att
intet barn kom. Då hade förtjusningen
småningom slocknat, meningen med
det hela upphört. Men den sista
vintern med Arvid Ihlmann som vän i
huset hade blifvit en period af bestämd
förbättring i makarnas förhållande.
Herrskapet Aspe visade ingen
brådska med att flytta till landet detta år.
Det blef nästan midsommar, innan
Verna blifvit färdig med rengöring af
våningen och inpackning, och Herman
som ingenting allvarligt trodde sig ha
att behöfva förstå, skämtade öfver
hennes sällsamma intresse för staden detta
år och brydde henne med vännen Ihl-
mann. Verna hade förr hållit på
junisommaren såsom den allra finaste. Hon
hade svärmat för grönskan och
växtligheten före juli, ty hon besatt ett af
naturen känsligt sinne för det utsökta,
och när hon intresserade sig för något
talade hon ofta med stort behag därom,
och om det gällde att försvara sina
sympatier, visade hon både fyndighet
och värme. Hon påstod, att vattnet
kändes som parfym att bada i före
högsommaren. Men i år trifdes hon
med att bo i staden. Icke som skulle
hon sitta inne mycket eller nöja sig
med små promenader i parkerna, nej,
hon ströfvade vida omkring i stadens om*
gifningar; ända bort på Kungsholmen
och utåt Drottningholm hade hon gjort
utflykter. Mannen var upptagen på sitt
kontor till framåt middagstiden och
var på det hela taget nöjd med att
veta, att hans hustru icke låg hemma
dagen lång och läste romaner och hade
tråkigt, utan tog sig för någonting.
Slutligen den sista juni, då
grosshandlaren ändtligen klarerat sina affärer,
så att han kunde vara ledig en månad,
blef resan af, och veckan efteråt, då
man hunnit bli en smula i ordning,
kom vännen ut och hälsade på.
Nu satt man och guppade i
segelbåten. Verna styrde. Aspe halflåg
framme i fören och såg på himlen.
Ihlmann satt i lofvart och ögnade i en
tidning för att hitta något att läsa
högt. Sjöarna spolade längs båtens sidor
nu med ett mindre kärft och vredgadt
anslag än nyss, ty man låg icke längre
så högt i vind, och farten hade ökats
märkbart. Kusten akteröfver fick hvitt
dis om sig, och de sista kobbarne
kröpo sakta in mot den mörka våden
så att det tycktes som ett slätt band
längs hela den västra synranden öfver
hvilken solen sakta steg ned genom
bälten af hvita, tornade moln. Det
led mot slutet af dagen, och man
började tänka på att vända.
»Jag vet inte hvad det är åt oss i
dag», sade slutligen Verna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
