Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Leo XIII † - Konklaver och påfveval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO XI1 US FARFADER.
tolerari fosse. Den omväxlande
tillämpningen af båda maximerna har i sjålfva
verket onekligen gagnat kurian, knuten är
blott att afgöra, hvilkendera som for
närvarande bäst motsvarar tidens kraf.
Man kan icke säga. att den
Konklaeer och konklav, som valt Leo XIII:s
påfveval. efterträdare, sam manträd t
under en för densamma kinkig
tid. Djup fred råder öfver allt i världen,
och inga alltför stora religiösa eller
praktiska intressen ha varit knutna vid valet
Regeringarna tänka hufvudsakligen på att
slippa från allt bråk med en kulturkamp,
som skulle öka de redan förut stora
bekymmer, som plåga dem, till följd af
partipar-lamentariska och socialpolitiska frågor, och
skulle nog helst se, om den nya påfven
trampade i den gamles fotspår och allt
finge bli vid det gamla. För de kyrkliga
förhållandena i Frankrike, hvilka
visserligen äro spända nog, torde det nya
påf-vevalet väl icke komma att sakna sin
betydelse, om det också torde hända, att den
socialistiska deputeraden Jaures kunde fått
rätt i sitt påstående, att påfvevalet icke
har någon betydelse för den socialpolitiska
utvecklingen därstädes.
Så har emellertid icke alltid
förhållandet varit. P’ör något mer än ett århund-
nämsta och först sedan denna slutats, har
konklaven till val af ny påfve sammanträdt.
Samtliga för närvarande lefvande
kardinaler äro 64, af hvilka 62 infunnit sig i Rom
för att deltaga i konklaven. Ehuru ett
påfveval numer icke äger samma betydelse
som på den tiden, då påfven ännu var
äfven världslig härskare öfver en ingalunda
liten och betydelselös stat i Italien, och
lians makt för den skull numer inskränker
sig till den blott andliga såsom de
katolska troendes öfverhufvud och kyrkans
högste styresman, synes påfvevärdigheten vara
lika åtrådd som någonsin, om man får
döma af de allt utom gudaktiga intriger,
de helige männen spunnit mot hvarandra.
Så har i synnerhet kardinal Rampolla varit
utsatt för sina medkardinalers bittra
angrepp, särskildt för den politik han drifvit
såsom statssekreterare. Kardinalerna,
hvilka alla, så när som på kardinal Oreglia,
haft Leo XIII att tacka för sin värdighet,
ha därmed också ogillat den aflidne
påf-vens politik, för hvilken Rampolla ju
egentligen varit tolk. Det vill för den skull
också synas, som om ett stort antal bland dem
icke ville veta af någon fortsättning af Leo
XlII:s smidiga och i formerna så
tillmötesgående system. Det finnes nämligen äfven
denna gång ett antal oförsonliga, s. k.
zelanti, för hvilka den stränga satsen non
fossumus gäller mera än den böjligare
LEO Mli:s FARMODER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
