Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Huru en »Merveilleuse» tillbrakte sin dag. Ur en världsdams från direktoriets tid dagbok. Af Jules Lemaitre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen hvarken skrifva eller stafva
riktigt felfritt*; och han har sagt mig,
att jag härutinnan skulle erhålla en
smula öfning.
Jag är född 1778. Min far var en
liten kryddkrämare vid f. d.
Saint-Jacquesgatan, och jag lärde mig att
läsa — ingenting mera — i en af
kvarterets skolor. Af hat till
vidskepelsen, såsom han uttryckte sig, ville
min far hvarken att jag skulle låta
konfirmera mig eller att jag skulle läsa
katekesen.
Jag hette då Marie-Jeanne; men han
förändrade dessa namn till de bägge:
Clélie-Eponine.
Åh, hvad han hade godt hufvud och
var starkt avancerad uti de s. k. nya
idéerna 1 Han hade emellertid
uppfostrat sig själf och blef genom
protektion från högre håll krigskommissarie,
d. v. s. han försåg arméerna med både
proviant och annat, och det ser
verkligen ut, som om sådant skulle
inbringa mycket. Sedan Thermidor har
han ytterligare ökat sin förmögenhet
genom en hop spekulationer, som jag
ej begriper och som illvilliga
människor kalla »agiotage.» Jag kan
emellertid ej föreställa mig, att dylika medel
äro på ringaste vis klandervärda, ty
min far har goda seder och talar
oupphörligen oro rättvisa och dygd.
När jag hade fyllt 15 år, gifte han
bort mig i civilt äktenskap med
medborgaren Tiberius Dupoat, som var
medlem af revolutionstribunalet.
Min man har aldrig ingifvit mig
någon annan känsla än fruktan,
oak-tadt han bemödade sig om att vara
mild mot mig och ofta rördes till tårar,
när han läste högt för mig ur »Paul
och Virginie» eller Gessners idyller.
Jag förstod att dölja för honom den
glädje, som jag kände den 9 Thermidor.
En månad efteråt blef han
giljotinerad jämte några af sina kolleger, •
• Utgifvaren har naturligtvis till läsarens
bekvämlighet rättat alla stafnings- och
skrif-felen.
och det tycktes, som om han hade
med fasthet och mod gått till döden.
Jag medgifver emellertid att jag ej
mycket sörjde hans död; och orsaken
var, att han hade förefallit mig lika
främmande och lika omöjlig att förstå,
som om han hade tillhört en annan
planet.
Jag drog mig därefter tillbaka till
min far, där jag förde en änkas fria
lif. Allt det förskräckliga som hade
passerat, och det blod, som flutit, hade
samma inverkan på mig som en
obehaglig dröm. Allt emellanåt dyka
plötsliga syner upp för mitt minne: ett
af-hugget hufvud, som promenerar
utanför mina fönster; mötet med en kana
med till döden dömda; eller en röd
plodpöl, som jag en dag måste gå
förbi på Place de la Revolution. —
Och vid sådana tillfällen känner jag
blott en lystnad, nämligen att lefva,
att lefva ett alldeles vildt,
njutnings-rikt lif, och detta med hela min
ungdoms styrka och kraft — — —
Många tänka och tycka lika med
mig.
Men aldrig, tror jag, att man så
mycket har roat sig. Isynnerhet har
det väl aldrig dansats så mycket 1 Det
finns i Paris sex hundra fyrtio
offentliga baler, med alla möjliga pris på
inträdesbiljetter och där det alltid är
öfverfullt med folk.
Man dansar i f. d. kloster och f. d.
kyrkor. Man dansar på rue de
Vau-girard, i samma hus, där
septembermorden ägde rum. Man dansar på
den forna kyrkogården Saint-Sulpice;
och på den skulpterade inträdesporten,
ofvanför en inskription på latin,
hvilken betyder, att de, som hvila
därstädes, vänta på uppståndelsen, finns
en ljusröd transparang, hvarpå läses
annonsen: Zefyrernas bal! Man dansar
ofvanpå de döda; men man tänker
därpå endast för att ännu mera njuta af
den minut, som flyr — — —
Emigranterna återvända i stora massor,
’’ de äro lika glada som vi öfriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
