Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Huru en »Merveilleuse» tillbrakte sin dag. Ur en världsdams från direktoriets tid dagbok. Af Jules Lemaitre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara; och hade jag dessutom
åstadkommit mera utstyrsel uti min lätta
gaz-kjol.
öfversten visade mig också den
mest ömma uppmärksamhet.
Då jag lämnade denna förtjusande
fest i dagningen, såg jag ett par
skälf-vande spöken, hvilka, liggande på sina
knän uti smutsen, slogos med ett par
hundar om ett par, till hälften
afgnag-da ben; och under hjulen på en
för-(gyld char föll en man, uttömd på sina
krafter, tvärs öfver gatan. Han hade
något meUan sina tänder; och man
sade mig, att det var en grästofva från
någon af stadens offentliga platser.
Åt dessa olyckliga människor gaf
jag allt det guld, som jag hade på
mig — och jag blygdes ett ögonblick
öfver att vara rik, vacker och att blott
lefva för att roa mig.
♦
»Lilla Coblentz» är ett hörn af
boulevarden, som i norr är
begrän-sadt af gatan Grange-Boteliére och i
söder af gatan Mont-Blanc, där hela
den aristokratiska och
antirepublikan-ska societeten stämmer möte. Där
under träden och på sex rader
halmstolar, sitter hela blomman af societeten
från Tivoli, Italie, Eleysée, Biron,
Ba-gatelle, Garches och Corazza, hela
legionen Royale Anarehie och smider
komplotter mot republiken genom
epigrammer, kupletter och ordlekar. Där
sitter en elegant dam och roar sig med
en incroyable åt det anagram, som *lc
Mereure universel» nyss hittat på i
orden »Revolution francaise», nämligen
»La Franee vent son roi».
En annan fin dam sitter längre bort
och leker med sin solfjäder »ä la
tårpil» hvars blad på ett skickligt sätt
föreställa profiler af konungen,
drottningen, madame och Ludvig XVII.
En tredje sitter och balanserar på
sin stol, hvarvid en af hennes fötter
uppvisar en strumpa, broderad med
en lilja i silfver.
Hela den kvinnliga toaletten i
Coblentz konspirerar således.
Jag anser just ej, att denna
konspiration är så särdeles farlig, men den
är på modet — se där, hvad den
egentligen är. Hustrur till gamla terrorister
eller proviantmästare kalla sig för
ro-jalister, emedan det tillhör den goda
tonen.
Ja, man beklagar verkligen
Bourbonerna, men man förblir skild från dem.
Vårt hjärta är icke med dem.
Uti »Lilla Coblentz» har jag gjort
bekantskap med en emigrant,
markisinnan de X . . . Hon hade kommit
dit af ren nyfikenhet, ty hon är
mycket förståndig och mycket god och
har ej från landsflykten fört med sig
hvarken det dumma högmod ej heller
de fåfänga fördomar, som många
andra emigranter hysa.
Hon visade mig ganska hastigt en
liflig tillgifvenhet, ty hon tycker om,
såsom hon uttryckte sig, mitt
okonstlade sätt och min uppriktighet. Och
jag känner mig ingalunda förargad
öfver, att hon talar om mig på detta
sätt, ty jag känner, att hon är mig
mycket öfverlägsen såväl hvad hufvud
som uppfostran beträffar.
Det är hon, som har presenterat
mig hos Madame Récamier, där jag
fick en klar kännedom om hvilket
behag och hvilken .artighet, som fanns
inom den forna societetens led, och
om allt som fattas oss,
uppkomlingarna —
Vi voro, markisinnan och jag, och
sågo Abufar, en rörande dram med
sina djärfva nyheter. Men mer än
med Talma och fröken Georges var
jag sysselsatt med madame Tallien,
som tronade, alldeles gudomligt vacker,
uti en avant-scen.
Jag frågade markisinnan om hennes
åsikt om denna ryktbara dam, och hon
svarade mig:
— Jag hatar henne ej, och man
måste förlåta mycket hos »Nötre Dame
de Thermidor». Från djupet af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
