Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Huru en »Merveilleuse» tillbrakte sin dag. Ur en världsdams från direktoriets tid dagbok. Af Jules Lemaitre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängelsehåla har hon slagit Robespierre
och dödat terrorismen. Denna har
nämligen blifvit besegrad, ej direkt
Igenom medlidandet, den kristliga
barm-Härtigheten eller den förolämpade
dygden, utan genom naturen och åtrån
efter att lefva.
Der är nu madame Tallien, som
varit hjältinnan i denna seger.
Hennes roll var, på hennes tid och
jämförelsevis, välgörande — — men det
Har kanske räckt tillräckligt länge. —
— Men säg mig, min förtjusande
lilla vän, känner ni er ej allt
emellanåt trött af att roa er så där mycket?
Det var en beundransvärd aremoni,
om jag får så uttrycka mig, som ägde
rum i går.
Hundra hästar drogo trettio rikt
dekorerade vagnar genom boulevarderna,
hvilka åkdon voro belastade med alla
dessa konstens mästerstycken, som
armén uti Italien plundrat dess muséer
på, och som blifvit af general
Bona-parte erbjudna åt republiken.
Där såg man, bland annat, Urania
och Polyhynenia, Amor och Psyche,
Antinous, Discuskastarcn och Den
döende gladiatoren, Loocoon, Mercurius
och Apollo di Belvedlre, taflor af
Ra-pAael, Titian och Paolo Veronese m. fl.
Polytekniska skolan, Collége de
Fran-ce, museets direktörer, lärame vid
Ecole de peinture et de sculpture,
kommissarierna vid franska armén i
Italien och några bataljoner af
fäderneslandets försvarare bildade en
cor-tége och beledsagade ända till
Marsfältet dessa vagnar, som dignade
under sina dyrbara bördor.
Detta tåg var ståtligt och fullt
jämförligt med de romerske kejsarnes
triumftåg.
Jag kände en smula samvetsagg och
sade åt öfverste Aubert, som var
tillsammans med mig och som fällde
tårar af entusiasm, att det nog vore bra
att befria hela nationer, men att detta
måhända dock ej vore en anledning
till att plundra dem.
Han svarade mig, att dessa mäster
stycken, som vore lämpliga att dana
och bilda nationens smaksinne, hade
af general Bornaparte blifvit borttagna,
ej från folken, utan från deras
tyranner.
Jag trodde hans ord och erfor till
och med en känsla af stolthet vid
tanken på, att min vän hade hjälpt till
vid eröfringen af dessa underverk.
Och på samma gång kände jag,
liksom hela denna massa af medborgare,
mitt hjärta dragas till denne unge,
segerrike general, som höljde hela
Frankrike med ära utom riket och tröstade
det öfver sina inre ledsamheter genom
så dyrbara presenter. —–––––
Jag har emellertid skänkt öfverste
Aubert min tro och lofven, och denna
handling har föranledt mig till att
göra reflexioner.
Öfversten måste begifva sig till
Egypten nästan omedelbart efter vårt
giftermåls ingående. Jag vill under hans
frånvaro bevara min tro honom, och
jag känner, om jag skulle brista häri,
att jag skulle vara en brottsling.
Hvar-ifrån kommer detta? Ty naturen
ålägger mig ju ej någon trohet. Det är
således, emedan jag inom mig har ett
vittne på och en domare öfver mina
handlingar.––––
Denne osynlige domare får man ej
tvifla på; det är det Högsta väsendet,
den gode och belönande Guden.
Jag var häromdagen på gatan
Saint-Denis uti Theophilantropemas tempel.
Där funnos blommor och frukter på
altarena: man hörde sånger, uti hvilka
gudomligheterna anropas; och på en
predikstol med ett rödt draperi stod
en man i blå tunika och uttalade
uppmaningar till att föra ett dygdigt lif.
Sådana voro hela appareljen och
den enkla och rörande ritualen, som
tillhörde denna nya religion.
Jag gick helt rörd därifrån.
Jag har varit tvingad att jämte min
far resa och tillbringa några dagar i
vårt landthus. Jag skrifver till min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
