Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Lourdes i hvardagslag. Af Eva Fröberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omsväfvadt af tankar och minnen at
fattiga själar, som hoppats på undrets
nåd, för att fria dem ur nöd och vånda.
Och Mariabilden ler sitt milda,
monotona löje, en sfinxartad gudomlighet,
som, när allt kommer omkring, kanske
ej har mycket annat att ge de flesta
än Pandoras ask, med det odödliga
hoppet på botten!
Bredvid grottan ligger den
oansenliga byggnad, som innehåller
badrummen, fyra st., om jag minnes rätt. Medan
patienten nedsänkes i det helgade
vattnet, läsa två »dames hospitaliéres»
som stå en på hvar sida om bassängen,
de reglementerade bönerna. Dessa
hospitaliéres tillhöra vanligen högt
stående familjer och ägna sig frivilligt åt
detta barmhärtighetsverk. På en
något djärf fråga, huruvida man ofta
konstaterade tillfrisknanden härstädes,
svarade den förevisande baderskan fermt,
men utan entusiasm: »Åhja, det händer
visserligen» (»Eh bien, 9a arrive
cer-lainement»,)
Hela Lourdes förefaller nog för den
som kommer dit under
mellansäsongerna, en smula dystert och öfvergifvet,
den långa allén, som går jäms floden,
animeras då blott af bönder, som drifva
kreatur mot staden eller föra dit sina
landtmannaprodukter, lastade å lätta,
tvåhjuliga kärror.
Vid horisonten hvitna Pyrenéernas
snöiga hjässor och de närmaste
höjderna rundt om krönas af allvarsamma,
väl omgärdade, slottslika byggnader.
Det är klosterfolk naturligtvis, som
slagit ned sina bopålar i Lourdesdalen
för att vara nära »La Sainte Vierge».
Karmelitemunnomas hvita borg glänser
i aftonsolen; denna orden är som
bekant en af de strängaste som finnes,
och de bleka systrarne i sina bruna
kåpor se många af dem mer ut som
vålnader af lifvets glädje, än som
frids-fyllda själar, som bakom klostergallren
funnit ro för världens äflan och strid.
Jag språkade en stund med en af
dessa nunnor i klosterkapellet och
förnam då att 7 timmar dagligen äro
anslagna till obligatoriska
andaktsöfnin-gar, att systrarna förfärdiga alla sina
kläder, t. o. m. skodonen själfva och
att de i allmänhet rekryteras ur de
förnämsta samhällslagren.
GROTTAN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
