Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1903 - Styfmorsblomman. Af Alida Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYFMORSBLOMMAN.
Af ALIDA WESTER.
Violerna äro bland de växter, som
blifvit uppmärksammade inom olika
områden. Hvarken diktaren eller
tonsättaren har försmått att besjunga dem,
och i den obundna stilen användas de
i bildlika uttryck och liknelser. Så
talar Tomas a Kempis om
»ödmjukhetens viol».
I nutidens blomstermålning äro de
som bekant ett ofta användt motiv.
Men man hade äfven öga för dem
under forna tider; redan under
medeltiden förekomma violer på
miniatyrmålningar.
Vi vilja i denna lilla uppsats endast
sysselsätta oss med de violer, som
innefattas under den gemensamma
benämningen Viola tricolor
(styfmorsblom-man). Tack vare professor V. B.
Wittrocks noggranna undersökningar,
är mycket ljus kastadt öfver de
säregna lifsyttringar och morfologiska
Fig. /. Blomma af Viola tricolor. 2 krbl. och 3 fbl.
borttagna; ». sporren; m. niarket; n. honungs
alstrande organ ; st. ståndare.
egendomligheter, som utmärka denna,
formrika grupp.
Blomskaftet är hos Viola tricolor
ned-åtböjdt, hvarigenom blomman fir en
hängande ställning (fig. i).
Kronbladen äro 5 (fig. 2); de 2 öfversta äro
sinsemellan lika till formen, bilda ett
par, detsamma är förhållandet med de
2 mellersta, det nedra däremot är
oparigt och bakåt förlängdt till en
sporre (fig. i och 3). Foderbladen
äro äfven 5, men alternera ej med
kronbladen, som är det vanliga hos
växterna, utan det nedersta kronbladet
sitter öfver 2 foderblad, de 2
mellersta kronbladen öfver hvar sitt
foderblad, och de 2 öfversta ha ett
foderblad gemensamt (se fig. 4). Denna
egendomliga anordning har gifvit
styf-morsblomman dess namn; själfva
styf-modern, det nedra kronbladet, sitter
på 2 stolar; hennes båda döttrar, de
2 mellersta bladen, sitta på hvar sin
stol; de bägge styfdöttrarna, de
öfversta bladen, få däremot nöja sig med
1 stol tillsammans. — Alla dessa
saker kunna med lätthet iakttagas på
hvilken viol som helst.
Värre är det att få ordentligt reda
på könsorganen i anseende till deras
litenhet och invecklade byggnad.* —
Vi fästa oss först vid pistillen. —
Märket har här fått ett särskildt namn,
stifthufvudet. Det är ptort och
upp-svälldt och har en rundad öppning,,
märkesöppningen, som leder in i det
ihåliga stiftet och på sin nedra sida
har en liten klaff eller skifva, kallad
märkesläppen (fig. 5 m. 1.) På ömse
sidor om märkesöppningen finnes en fin
franslik hårbildning. På stiftets nedre
• Angående könsorganens byggnad och
utseende hos växterna samt principen för
deras befruktning hänvisas till uppsatsen
»Om Galläpplebildningar» (Varias
augustihäfte 1902 sid. 475)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
