Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Humbertprocessens slut - Afliden kritiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENOTTI GAR1BALDI.
het var rätt och slätt, att bröderna
Craw-ford vore en viss Regnier, som då
marskalk Bazaine vintern 1870 till 1871 låg
innesluten i Metz, därstädes infunnit sig,
försedd med tyskt legdebref och en
fotografi af kejsarprinsen, på hvilken
kejsarinnan Eugenie skrifvit sitt namn, samt
börjat underhandlingar angående Bazaines
uppträdande i spetsen för sin armé, för att
medverka till kejsarens återkomst och
fredens återupprättande i Frankrike. Regnier
dömdes sedan af en fransk krigsrätt till
döden, försvann ur Frankrike och af hördes
aldrig mera. Därmed hade de skalfvande
och brakande bergen födt en råtta, och
under fem års tukthus få makame Hum
bert tillfälle att anställa sina betraktelser
öfver världens otacksamhet för goda
middagar och all härlighets förgänglighet.
Den framstående franska
Af liden kriti- kritikern och föreläsaren Gu
ker. stave Larroumet afled den 2>
augusti i Paris. Efter Fran
cisque Sarcey hade han i den stora
tidningen Le Tetnps öfvertagit teaterkritiken, men
var därjämte en omtyckt skriftställare. Han
utmärkte sig för sin jämna, finslipade ele
ganta stil, sin behagfulla lekande kvickhet,
som ingalunda saknade satirens udd, där
så behöfdes, och sina omfattande kunska
per. Hans förståndiga och djupa
uppfattning af saker och förhållanden kom icke
minst till uttryck i hans polemik för några
år sedan mot Björnstieme Björnson, i hvil
ken polemik han på ett utmärkt sätt för
svarade den franska traditionens berättigan
de. Gustave Larroumet föddes 1852 och
blef, sedan han studerat i Aix och i Paris
samt därunder tjänstgjort såsom lärare,
filosofie doktor 1885, hvarpå han året där
efter anställdes såsom föreläsare i franska
litteraturen vid Sorbonne. En lid var han
också kabinettschef under
undervisningsministern Lockroy. År 1888 öfvertog han
chefskapet för konstskolan i Paris och ut
vecklade i denna ställning en omfattande
verksamhet. År 1891 invaldes han såsom
»fri ledamot» i konstakademien och lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
