Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Hos Abdul-Hamid i Yildizkiosken. Efter meddelanden från en f. d. turkisk diplomat och en sultanens forne hofämnetsman. Bearb. fr. engelska källor af B. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saraa taga sina ridlektioner dem
sultanen åser från sitt glasintäckta galleri.
Hans fågelsamling består till stor del
af dufvor och papegojor, de senare till
ett antal af hundratals, par, många
komna som presenter från Mikadon.
De vackra och dyrbara
blomsteranläggningarna i Yildizparken vittna om hans
kärlek till blommor. Dramatiska
föreställningar, konserter och
cinematogra-fiska förevisningar höra dessutom till
Abdul-Hamids nöjen. Den kejserliga
teatern i Yildiz är en rätt obetydlig
byggnad, men där underhållas likväl
tvänne teatertrupper, den ena för
operaföreställningar och den andra för
komedier. Nästan alla kvinliga roller spelas
af män. De flesta resande teatersällskap
som komma till Konstantinopel inbjudas
till Yildiz, och sultanen förlänar ofta
ordnar åt de främmande aktörerna och
skänker aktriserna juvelsmycken. Att
uppträda å Yildizteatem måtte
emellertid inte vara vidare angenämt, ty det
är liktydigt med att spela för en så
godt som tom, nästan halfmörk salong
och utan spår till applåder. Sultanen
sitter undangömd någonstädes i ett höm
af en mörk loge, utan att med minsta
ljud eller gest tillkännage sin
belåtenhet eller ens närvaro, och först när
ridån fallit efter föreställningens sista
akt, sänder han en kammarherre med
några artighetsbetygelser till de
uppträdande artisterna. Den synliga
publiken utgöres af en eller ett par
prinsessor med hofdamer och uppvaktning,
två eller tre hofherrar och möjligen
någon minister som för tillfället råkar
stå i gunst. Hvarje omnämnande af
föreställningen i den lokala pressen är
strängeligen förbjudet. Folket får
aldrig veta hvarmed sultanen förströr sig.
Hans musikaliska smak omfattar bl.
a. sådana operor som t Faust t och »La
Traviata»; i sin ungdom lärde han sig
spela piano och kan ännu någon gång
klinka igenom lättare stycken, men
den klassiska musikens mästerverk
finner han afskyvärda.
Några af paviljongerna i Yildiz
inrymma fängelser och domstolar, där
sultanens sekrererare vanligen
tjänstgöra som domare och leda förhöret
med de af spionerna för högförräderi
angifna, under det att sultanen själf
dold bakom ett förhänge tager del i
förhandlingarna, i hvilka tortyr äfven
spelar en viktig roll. Tortyrsätten äro
mångahande, växlande från de
primitivaste till de mest raffinerade. Ett af
en hofnarr konstrueradt pinoinstrument
afser att trycka och klämma kroppens
mest känsliga delar och förorsakar en
oerhörd smärta, utan att dock medföra
döden. Att beröfva offret all sömn,
eller lägga kokheta ägg i armhålorna,
äro andra med förkärlek begagnade
tortyrmetoder. Kvinnor och ennucker
aflifvas stundom inom palatsets murar,
men afrättningar äro likväl på det hela
taget tämligen sällsynta och användes
i regel blott pä förbrytare af låg
samhällsställning.
Sultanen undertecknar sällan en
dödsdom eller ger officiell befallning om
af-rättning. När han vill ha någon röjd
ur vägen, mumlar han blott: »jag
skulle önska sådan person icke funnes
i mitt rike», och sedan göra hans
tjänstvilliga handtlangare processen kort.
Han gör sig visserligen inga illusioner
rörande sina tjänares trohet, men
medels grundsatsen», må de stjäla så
mycket de behaga, blott de tjäna mig
väl», binder han dem vid sina
personliga intressen med starka band. Dock
är det dem ingalunda tillåtet att
alltför hastigt bli rika och därmed vinna
en oberoende ställning, hvarför gåfvoma
åt favoriterna hufvudsakligast utgöras
af jord och grufvor, såsom varande
lättare att åter indraga om gunstligen
skulle falla i onåd. Den månatliga
utgiftstaten för hofvet i Yildiz slutar
på öfver 540,000 kronor, och då
härtill läggas de oerhörda summor
Abdul-Hamid personligen förslösar, inses lätt
att skattkammarens resurser måste bli
otillräckliga för utbetalandet af tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
