Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Hos Abdul-Hamid i Yildizkiosken. Efter meddelanden från en f. d. turkisk diplomat och en sultanens forne hofämnetsman. Bearb. fr. engelska källor af B. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männens löner och mut- och
rofferi-systemet legaliseras såsom oundvikligt.
Abdul-Hamid hyser fasa för mörker
och tystnad. Allt ifrån skymningens
inbrott till solens uppgång är hvaije
minsta vrå i den käjserliga paviljongen
och i hela parken strålande belyst med
elektriskt ljus, och straff för den
skyldige uteblir icke om någon lampa
skulle råka slockna. Fullständigt
telefonsystem är inför dt. Men i
Konstanti-nopel saknar man dylika
bekvämligheter som ju skulle kunna på samma
gång öka faran i händelse af
sammansvärjningar. För att fördrifva
nattens tystnad i palatset måste
orkestrar utföra ständig musik, och först
sedan sultanen med egna ögon förvissat
sig om att alla dörrar, ledande till hans
nattliga tillflyktsort äro säkert
tillbommade, alla lampor brinnande, och
vakterna på sina poster, besluter han
sig för att gå till sängs. Sedan han
lagt sig läses ur någon vanligtvis fransk
brottmålsroman för honom, och denna
syssla brukar komma på hans
fosterbroders Ismet-Beys lott. Slutligen
insomnar han vid sorlet från musiken,
vaktposternas steg och föreläsarens
entoniga stämma, men efter några
ögonblicks sömn spritter han plötsligt till
och med ett skri vaknar han upp ur
någon orolig dröm hvars tydande ej
sällan påkallar spåmannens ofördröjliga
inställelse. Så förflyter under
enerverande drömmar och oro sultanens natt,
och det är först dagningens inbrott
som förmår bringa någon vederkvickelse
åt den gamle sjuke härskarens
modlösa hjärta.
Arfvingen till den turkiska tronen är
Abdul-Hamids nu omkring 58-årige
broder, visserligen ej så intelligent som
sultanen, men ej heller så nervsjuk,
och dessutom af ett välvilligt och
ädelmodigt sinnelag. Måhända skall en
ljusare tid randas för Turkiet när
denne man en dag fattar spiran som
fallit ur Abdul-Hamids hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
