- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
516

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Är månen en död planet? Referat af en artikel skrifven af astronomen professor William H. Pickering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AF DESSA TVÄ MÅNFOTOGRAFIER VISAR DKNNA, DEN VÄNSTRA,
EN DEL AF MÅNEN VID SOLUPPGÅNGEN.

onema upptaga ansenliga vidder i det
inre af några af de större kratrarna,
de täcka de öfre sluttningarna af
åtskilliga berg, mynningskanterna och
stundom toppen af midtkäglan hos en
mängd medelstora kratrar, och bilda
kring en del större och mindre kratrar

ljustrakter af milsvidt
omfång. Den mest slående
anblicken erbjuda
emellertid de ljusa strimmor,
som i radiel riktning och
i några fall till hundratals
mils längd utgå från en
och annan större
centralkrater. Det synes
sannolikt, att dessa »delvis
lysande» regioner utgöras
af områden endast delvis
öfvertäckta af det hvita
stoff, som framhäfver de
permanent lysande ytorna;
och nu är frågan: hvad
är detta hvita stoff? Det
faktum, att det ansamlas
vid polerna, på
bergstopparna och kring
krater-mynningarna, är ägnadt
att föra gissningen på
rimfrost eller snö. Men till
denna fråga höra äfven
några andra
omständigheter, som böra tagas i
betraktande. I. sådant
syfte skola vi återgå till
Linnékratern, som
måhända mer än något
annat föremål på månytan
blifvit omsorgsfullt
studerad och om hvilken vår
kännedom från äldre
tider är tämligen pålitlig.
Denna krater omges &f
en ljustrakt af »delvis
lysande» ämne, skönjbar
blott en eller en och en
half dag efter
soluppgången. Ljustraktens
diameter har under åren 1866
—68 uppmätts en mängd
gånger af tio olika astronomer, och oftast
visat så stor variation som mellan fem
och en half till nio och en half eng.
mil. 1897—98 företog prof. Pickering
en ny serie mätningar, som angaf
diametern varierande mellan två och en
half till fem eng. mil. Då han sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free