Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Renans staty i Tréguier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renana staty
i Tréguier.
Den 14
september aftäcktes i den
lilla bretonska
stad, som sett
honom födas, en
minnesstod af en
af Franrikes och
Europas största
tänkare och
skriftställare, Ernest
Renan. Hvilka
svårigheter,
olyckor, lidanden och
missförh ållanden
vår tid än må ha
att kämpa mot,
så kan den
likväl icke skatta
sig nog lycklig
öfver att ha
kommit ifrån den
fasansfulla lo{t, som
kyrklig
ofördragsamhet och
ortodoxiens kraf på
herravälde öfver
tankar, åsikter och
samveten fordom
beredde
mänskligheten. I
århundraden har detta
mörksens välde
liksom ett bår- v
täcke lagt sig
öfver människomas
själar och hindrat
all utveckling,
hvarje vare sig
andlig eller
materiell förkofran,
med en ilska utan
like förföljt hvar
och en, som
vågat själfständigt
begagna det
förnuftets ljus, som
ERNEST RENAN-MONUMENTET I TRÉGUIER.
(Modelleradt af Jean Boucher.)
en förutseende natur tändt åt människan i
hennes andliga förmögenheter, men med
ett hyckleri utan like för jordens mäktige
tillbedt, hyllat och krupit för laster,
utsväf-ningar och grymheter och i den religions
namn, hvars stiftare betecknade sig själf
såsom »kärleken och lifvet» och
förkunnade, att »hans rike icke var af denna
världen», stått färdigt att begå, urskulda
eller försvara hvarje bofstrek in majorem
Dei gloriam. Det iir i sanning också ett
icke litet glädjande tidens tecken, alt just
i Bretagne, denna afkrok af världen, där
ännu djup obskurantism härskar, efter
bästa förmåga underhållen af präster och
adelsmän, Renans staty kunnat resas,
visserligen icke alldeles utan invändningar,
men ändå utan större eller svårare
demonstrationer. Man skulle ju kunnat tro, att
Bretagnes hela befolkning som en man bort
resa sig för att hedra en af dess största
tsöner och att intet
i missljud bort
blanda sig i
firandet af minnet af
en af
mänsklighetens renaste och
vackraste
karaktärer, finaste tänkare
och yppersta
lärde. Så har dock
icke varit fallet;
kyrkan kan icke
förgäta, att
författaren af »Jesu lif».
som en gång stått
på tröskeln för att
inträda i henne,
besinnade sig,
innan han tog det
afgörande steget,
och efter en
grundlig och ärlig
sam-vetspröfning, om
hans förnult och
den kunskap, han
inhämtat, också
läte förena sig’
med hvad kyrkan
lärde, kom till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
