Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Varberg, Nordhalland och dess målare. Af Gustaf Ullman - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då halft skämtsamt benämndes, var
Nils Kreuger den mest stationäre. —
Liksom äfven Richard Bergh och Karl
Nordström vistades han här flera år,
förälskade sig i denna kuststräcka och
lät sig inspireras af dess då, som sagdt,
okända skönhet.
Huruvida det var något, dessa
målare längtat att komma ifrån, velat rena
sinnet och tekniken fria från, vågar
jag icke söka fullt bestämma. Men
den af en del förundran mötta
förklaringen, att det halländska landskapet
skänkte dem en vederkvickande hvila,
säger ungefär, hvad konstnärer nu och
alltid behöfva. — Hvila, viddens
frihet, oberördhet, inre och yttre
säkerhet från det söta, förfuskadt delikata,
såväl som mot allt påträngande banalt
»storslaget.»
Och jag påstår, att den kuststräckan
med dess öde jord och västerhafvets
oändlighetsgräns, att detta den karga
enkelhetens inför sol eller
töckendunkel vidöppna landskap mer än de flesta
ägde denna arbetsförnyande makt, den
vederkvickande hvilans styrka. Att det
äfven gaf intryck, lustgifvande, eggande
till studium och konstnärligt
fruktbringande nyodling synes framgå däraf,
att dessa s. k. varbergsmålare dröjde
där år efter år — och att de då ej
endast hvilade, är ett faktum, som våra
muséers, galleriers och periodiska
utställningars konstkataloger bevisa. Om
de själfva eller någon annan i mina
ord skulle ana ett försenadt, kamplystet
inlägg i en utdebatterad, halft förgäten
fråga, vill jag svara, att en af vår
svenska landskapsskildrings rikaste
perioder ej nog kan specialiter
debatteras och minst af allt bör eller kan
förgätas.
»Människan är öga, icke sol» —
säger Geijer i ett af sina bref. Men
i detta tankesammanhang dristar jag
mig ändra sentensen.
Så som dessa trenne målare sett det
landskap och den kust, hvars namn
de i denna uppsats få hålla till godo
med, och så som de återgett dess
säregna skönhet — Kreuger med
gemytets sanna innerlighet, och sin konsts
dekorativa styrka, Nordström med sin
stämningsskildrings omutliga
hängif-venhet och Bergh med sin frigjordt
konstnärliga färgstyrka och djupa
uppfattning af motivets värde — som de
under denna period gjort ett gömdt
och glömdt fynd fruktbart och
typut-prägladt, ha de också, måhända
omedvetet kompletterande hvarandra, skänkt
konstens fulla och sköna solbelysning
åt detta landskap. Häri ligger en
väsentlig del af periodens betydelse
och det är detta denna uppsats vill
söka framhäfva.
Detta kustland älskar jag så — —
bekännelsen är här personlig tyvärr,
men nödvändig — —, att jag under
åratals vandringar här plägat å tufvor,
bergryggar och slingrande stigar med
stenar utmärka de punkter, hvarifrån
mitt öga sett dess sällsamma,
öfver-gifvet slumrande fägring enklast
fångad, skönast samlad i linjer, färg och
lokalstämning. Och jag vet, att den
strandremsan längs Kattegat, och den
lilla hamnstaden — om ock endast
för motivvärdets skull — varit
»var-bergsmålarna» kära. Att dessa, for
att vara indiskret, t. o. m. längtat dit
igen, lång tid efter det de dragit
därifrån.
Viddernas syner, glimtande och
flyende som sol strålknippen mellan dunkla,
tungt seglande höstskyar från hafvet
in öfver bergen, ögonblick af gyllne
dagrars sköna färgglöd öfver daggiga
fält och fuktmörka stengärden, sådana
en »fattig» naturs snabbt slösade, snart
svunna upppenbarelser för seende ögon,
det har varbergsmålamas konst åt mig
bevarat. — Hvarför skulle jag icke
bekänna det? — Det är icke för deras
skull, jag gör det, ej endast för min
egen, men för belysandet af de verk,
perioden bringat och som ej kunna
lida af att, bildlikt, samlas i en skrifven
skildrings flyktiga, men varma enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
