Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - La Pulperia de la Pampa. Bilder från Argentina af Carl M. Hårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERVERINGSDISKEN.
tendenten Don Carlos), mottogo
republikanen med förskräckelse. Modern
insjuknade af slaget, fadern förbannade
honom, och gudfadern, som sedan blef
chef för en grupp upproriska och lät
bränna byar och nedskjuta alla fångar,
som fallit i hans händer, denne gudfar
bannlyste honom. Det återstod honom
då ej annan råd än att resa till
Amerika.
»Om jag blefve rik», sade han en
dag, »vet ni, huru jag då skulle
hämnas? Jo, jag skulle ta alla mina
anhöriga hit, far, mor, bröder och
systrar och för resten alla carlister, som
flnns i släkten. Jag skulle alls inte
diskutera med dem i politiska frågor.
Jag skulle låtsa, som om jag hölle med
dem. De skulle själfva få göra sina
iakttagelser, huru här alla äro lika,
huru man här förtjänar pengar i
stället för att hungra, att man här lär sig
någonting i stället för att försoffas, och
att man alls icke lider af eller saknar
bristen på jesuiter, deras mässor eller
rökelser. Jag säger er, att de skulle
omvända sig. De skulle bli
republikaner allihop. Och så vore jag
hämnad.»
*Nå, hur går det med affärerna?
• utsikt för er att kunna häm-
»Ja, affärerna gå — dåligt och bra.
Det är inte godt att veta. Min
ställning är nämligen följande:
Då jag kom till Buenos Aires, hade
jag ej mera än tre pesetas i fickan.*)
Men jag kunde läsa och skrifva,
räknade ganska bra och var inte just så
dum heller. Jag tog först plats som
packhusdräng. Nästan alla baskar göra
det. Min husbonde fäste sig vid mig,
anförtrodde mig en törmansplats och
förskotterade mig senare pengar att
köpa den här affären, jag innehar,
Det vill säga på så vis, att vi dela
förtjänsten halft om halft. Alla
ut-skänkningsställen och bodar på
landsbygden sättas upp på det viset.
Affären går bra. Men min kompanjon,
min f. d. husbonde, som är mycket
intelligent, mycket djärf i affarer och
en stor spelare, vill bli rik på en enda
gång. Ni vet ju lika väl som jag, att
försäljningen af brännvin, stöflar,
sadeltyg, kläder ocb andra saker, som
landt-folket behöfver, icke är vår
hufvud-affär. Den är uppköpandet af ull och
hudar.
Under hela året förskottera vi
landt-männen med lifs- och andra
förnödenheter, som betalas vid lägligt tillfälle
»in natura». Det är ett slags
byteshandel, alltid fördelaktig för dem, som
besitta kapital. Som våra grannar nu
äro i ständig, man kan säga tvungen
beröring med oss, äro vi naturligtvis
gifna köpare till allt hvad de ha att
sälja. Det är lätt för oss att lägga
under oss alla affärer på en vid sträcka
häromkring. Jag har fltt order att
göra så hvad beträffar ullen, köpa
öf-verallt, äfven af dem, som icke äro
våra kunder. Jag ville först icke
åt-lyda ordern, skref till min kompanjon
och bad honom komma hit för att
själf döma om, huru sakerna stodo.
Nåväl, han kom, höll fast vid sin
mening, och så var ej annat att göra än
att inlåta sig på affärerna. Jag har
•) i peseta, spanskt mynt, = i franc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
