Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - La Pulperia de la Pampa. Bilder från Argentina af Carl M. Hårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpt ull från alla möjliga håll till pris,
som jag själf är förskräckt öfver. Men
min kompanjon är säker påy att ullen
skall stiga. Faller den däremot, är allt
förloradt — och jag också.»
— »Har han inte köpt kontant?»
— »Ja, om han ändå hade nöjt sig
med hvad han kunde betala 1 Men
det ansåg han för otillräckligt. Vi ha
köpt på afbetalning, tagit oss vatten
öfver hufvudet, enligt min åsikt.
Dagligdags ser jag i tidningarna efter
ullpriserna; det är på dem allt beror.
Men ser ni . . . jag skall anförtro er
en hemlighet. Min dräng är från
provinsen Santiago del Estero, i den här
riktningen, norr kvart ost, hän emot
republikens västra kanter. Han har
samlat ihop åt mig 15 hästar, feta och
starka. Om olyckan kommer, så ser
man mig inte mer. Hvem skall få
tag i mig, så bra hästar som jag har.
Jag skall ej taga med mig mera än
dem — jag har köpt dem för mina
egna pängar — och stannar ej, förr
än jag är i Santiago eller Bolivia eller
någon annan säker plats.»
Jag var i Buenos Aires vid den
tiden, då uppgörelsen skulle ske, och
efterforskade med nyfikenhet dagens
ullpriser. De hade stigit starkt. Min
bask behöfde ej lämna sin pulperia
och var också i tillfälle att kunna
hämnas på sina slägtingar.
Vi hade sådana där pratstunder, min
vän och jag, inne i hörnet af boden,
till hvilken jag alltid hade tillträde
genom den reserverade ingången. Vi
drucko därunder våra glas godt vin,
hvars make man förgäfves sökte på
andra ställen. Min värd, som tyckte
om att dricka, hade god smak och sitt
lilla förlag för sig. De dåliga
»aguar-dientes» (spritdryckerna) voro till
landt-folkets disposition.
Det rum, i hvilket vi voro, mycket
långt och försedt med halmtak, hade ej
annan belysning än den det fick ifrån
ett fönster, som vette emot öppna fäl-
tet, och ifrån ett annat mindre sådant,
hvars ruta var alldeles täckt af damm.
Utefter väggarne, och väl ordnade på
hyllor funnos allehanda saker, sådana
som säljas på »campen», »allt hvad
en gaucho kan behöfva». Längst in,
nära det lilla fönstret, stodo två vinfat
och två »catres» (fältsängar). I den
andra ändan af rummet stod en
han-delsbetjänt bakom ett galler, genom
hvilkas järn han räckte åt kunderna
de brännvinsglas de begärt och betalt.
Kunderna, som voro gauchos ifrån
trakten, hade sin plats mellan gallret
vid serveringsstället och ingången,
några lutande sig emot det bräde, som
skulle föreställa disk, och tagande en
klunk då och då; andra sittande på
bänkarna invid väggarna och
drömmande.
Det är den plats, som i en
»pul-peria» på landet är reserverad åt
kunderna. Öfverallt är det lika.
Jord-väggarne, målade i hvitt, är o betäckta
med hieroglyfiiknande teckningar; det
är hästmärken från de närliggande
landtgårdarne (»las estancias»). När
landtmännen konversera, äro, i 9 fall
af 10, hästarna deras tema. Ägaren
GAUCHO MED SIN >FACON.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
