Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Scenen. Teater-Krönika. Teknik och själ. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHERRINNAN E. L. V. WOLZOGEN.
Sverige är inte utan unga
dramatiska författare, som skulle kunna skapa
något dugande, om teaterdirektörerna
ville se den frukt, som mognar vid
deras egen husknut.
Då och då plocka de dock ett sådant
äpple åt en hungrig publik. »Sten
Stenssons Sten från Eslöf», farsen på
Södra teatern af John Wigforss, blef
ett stridsäpple genom de olika domar,
den fick. Alla kärnorna voro än ej
bruna. Författaren famlar, har inte
vanan inne. Men här finnes godt hu-
mör, och det försonar ju mycket. Ti-,
telfiguren, den dryge bondstudenten,
som man dock aldrig kan bli ond på
— så godmodig är hans .jargon — är
träffsäkert tecknad. Spelad af Elis
Olsson, blef han en oemotståndlig typ,
som länge höll uppe debutstycket,
hvilket lär komma att efterträdas af ett
nytt med samme hjälte.
Det senaste profvet på fru
Wallen-stéens fingerfärdighet är »Släkten är
värst», som, mera behärskadt än
författarinnans föregående alster, utfördes
duktigt å Folkteatern, särskildt af hr
Fastbom i skepnad af en rik gubbe,
hvilken till släktingames förskräckelse
uppsteg från de döda.
Baron v. Wolzogen, uberbrett’lns
skapare, har å Sveateatern visat oss
denna genre, sådan den först uppträdde
i Tyskland. Embryot är hårdsmältare
än den mognade frukten, som baron
v. Fielitz serverade. Isynnerhet i
Wol-zogens conférence saknades den glada,
behagliga ton, som bör utmärka denna
aftonunderhållning. Största
uppseendet väckte Artemis Colonna, som med
bara fötter dansade till Chopins musik
och inlade grace i sina pas, sedan hon
blifvit varm i kläderna. En ovanligt
haltande bild, ty hon hade ytterst litet
på sig, äfven hvad öfverkroppen angår.
Fru v. Wolzogen sjöng fint och
humoristiskt tyska visor till guitarr och
deltog äfven i en cantomim,
»Colombi-nes död», som dock fick sitt egentliga
värde genom hr Delwarys clown.
Om också Wolzogen inte gjort den
lycka, man väntat, är iiberbrett’ln inte
död, ens i Sverige. Därtill är genren
för god, en förädling af varietén, som
gärna må stå på näsan.
Don Diego.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
