Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Edmee eller Lyckoallmosan. Af Anatole France. Öfversättning för Varia af Hj. A—ng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till grefve de Linotte. Han ger henne
en kyss och lämnar pä det ljufva
barnets förtjusande rosenkind en liten O
af sott en söt liten O, alldeles svart
och alldeles rund. Han älskar henne.
Edmée (hon heter Edmée) är ingalunda
okänslig för denna uppriktiga och
okonstlade kärlek.–––––-Jag tycker tan-
ken är rätt rörande.»
»Ja då, utmärkt, ni gör säkert
någonting af det.»
»Ni uppmuntrar mig att fortsätta.
Godt. Hemkommen i sina föräldrars
luxuösa våning vid boulevard Malesherbes
erfar Edmée för första gången i sitt
lif motvilja mot att tvätta sig. Hon
skulle så rysligt gärna velat behålla
den lilla svarta ringen på sin kind.
Den lille sotaren har emellertid följt
efter henne ända till hennes port. Han
står full af stormiga känslor kvar
nedanför hennes fönster––––-Duger det?»
»Utmärkt. Fort —»
»Jag fortsätter. Morgonen därpå,
när Edmée ligger i sin lilla hvita säng,
får hon plötsligen se den lille sotaren
komma ned genom skorstenen. Han
kastar sig öfver det ljufva barnets lilla
hvita säng och betäcker henne med
små O af sot, alldeles runda. Jag har
visst glömt tala om, att hon är
bedårande skön. Grefvinnan de Linotte
kommer och öfverraskar honom. Hon
skriker. Han hvarken ser eller hör.»
»Men hör nu, bäste Marteau––––»
»Han hvarken ser eller hör.
Gref-ven skyndar till. Han är en
fullkomlig gentleman. Han tar den lille
sotaren i baken på hans byxor och kastar
honom ut genom fönstret.»
»Nej men hör nu, bäste Marteau
»Jag ska göra historien kort. Nio
månader senare gifte den lille sotaren
sig med den unga, ädelborna fröken.
Det var hög tid. Och så slutade
historien om hennes allmosa.»
»Hör nu, min bäste Marteau, jag
tycker den kunde slutat för
längesen.»
»Den är tvärtom inte slut än. Hör
vidare 1 Gift med fröken de Linotte
kom den lille sotaren i besittning af
en stor förmögenhet, som han förlorade
på kapplöpningar. Nu är han
kakel-ugnsmakare och bor vid rue de la
Gaité på Montparnasse. Hans hustru
står för butiken.»
»Men, bäste Marteau, det där är ju
knappt troligt.»
»Akta er för att kriticera för skarpt,
min herre. Historien, som jag
berättat, är i själfva verket ingenting
annat än »La Chute d’un ange» af
Lamartine eller »L’Eloa» af Alfred de
Vigny. Och när allt kommer omkring,
så är den betydligt bättre än era små
sentimentala berättelser, som inbillar
folk att de äro så utmärkt goda, när
de inte äro goda alls, och att de göra
godt, när de alls inte göra något godt,
och att det att göra godt är en lätt
sak, medan det faktiskt, är det
svåraste af allt. Min historia är en
moralisk historia. Vidare är den
optimistisk och slutar lyckligt. Ty
ikakel-ugnsmakarebutiken vid rue de la Gaité
fann Edmée en lycka, som hon
kanhända förgäfves sökt i nöjenas och
festernas värld, om hon gift sig med
en diplomat eller officer — — —
Svara mig alltså: tar ni Edmée eller
Den lyckobringande allmosan i
Nou-veau Siécle Illustré?»
»Menar ni verkligen allvar?»
»Det är mitt fullkomliga allvar. Och
om ni inte tar den, så publicerar jag
den någon annan stans.»
»Hvar, om jag får fråga?»
»I någon borgerlig tidning.»
»Jo, jag tycker jag ser er historia i
en borgerlig tidning 1»
»Vi få se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
