Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Edmee eller Lyckoallmosan. Af Anatole France. Öfversättning för Varia af Hj. A—ng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Honom betalar han, hvad han är
skyldig, och om han ingenting är skyldig,
så betalar han ingenting. Det kallas
redbarhet. Om han är redbar, så bör
han vara det gentemot den fattige lika
väl som den rike. Och kom inte och
säg, att de rike inte äro skyldiga de
fattige någonting. Jag tror inte ens de
rike själfva skulle våga påstå det. Det
är skuldsummans storlek man inte är
riktigt säker på. Och man är inte
angelägen att bli tagen ur sin ovisshet.
Man vet, att man är skyldig något.
Man vet inte hur mycket man är
skyldig och vill inte heller veta det. Man
inskränker sig till en liten afbetalning
då och då. Det är den s. k.
välgörenheten. Den är billig.»
»Men i det ni säger, käre Marteau,
finns ju inte ett uns sundt förnuft. Jag
är kanske mer socialistisk än ni. Men
jag är också litet mer praktisk. Lindra
en lidandes elände, godtgöra något af
de sociala orättvisorna, det kallar jag
komma till ett praktiskt resultat. Det
lilla man gör, det är gjordt. Det är
inte allt, men det är ändå något.
Om den lilla nyårshistorien, som jag
bedt er om, lyckas förmå ett
hundratal af mina rika prenumeranter att öfva
någon välgörenhet, så är därmed
lidandet i någon mån minskadt. På så sätt
skall så småningom de fattiges lott
blifva dräglig.»
»Är det då så säkert, framställde
jag, att det är önskvärdt, att de
fattiges lott blir dräglig? Fattigdomen
är oundgänglig för rikedomen, och
rikedomen är nödvändig för
fattigdomen. Dessa båda olyckor framkalla
och vidmakthålla hvarandra. Därför
bör man inte lindra de fattiges
fattigdom, utan man bör göra slut på den.
Jag vill inte alls förmå era rika till
välgörenhet. För det första, därför att
välgörenheten är ett godt endast för
utöfvaren; för föremålet är den ett
ondt. För det andra, därför att jag
inte vill, att rikedomen, som i själfva
verket är hård och grym, skall svek-
fullt ikläda sig mildhetens sken. Om
ni vill jag skall skrifva något för edra
rike, så skall jag helt enkelt skrifva:
Dem ni hjälpa äro för er inte annat
än hundar, som ni föda, för att de
skola bita. Ni ge endast åt dem, som
tigga. Arbetarne tigga inte. Och de
få heller ingenting.»
»Men, bäste Marteau, ni måste väl
ändå medge, att de föräldralösa, de
sjuka, de åldei^tigna —»
»De ha rätt att lefva. För deras
räkning behöfs ingen välgörenhet,
endast rättvisa.»
»Ja, allt det där låter bra, men är
ju ändå inte annat än teorier. Låt
oss återvända till realiteterna. Ni
skrif-ver alltså en liten nyårshistoria, eller
hur? Det står er fritt att kiydda den
med litet socialism. Socialismen är
ganska mycket på modet. Den är chic.
Jag menar naturligtvis inte Guesde’s
socialism lika litet som Jaurés’, jag
menar den hyggliga socialismen som
bildadt och spirituellt folk kan
konversera om och uppställa gent emot
kollektivismen. För öfrigt vill jag ha
några unga människor med i historien.
Den skall bli illustrerad, och i
illustrationerna vill publiken se unga,
behagliga ansikten. En ung flicka kan
ni alltid få med, en förtjusande ung
flicka, det är inte svårt?»
»Nej för allt, det är inte svårt.»
»Skulle ni inte kunna fä med en
liten sötare också? Jag har redan en
illustration, en färglagd illustration, som
föreställer en ung flicka som ger en
allmosa åt en liten sötare på
Madeleine-kyrkans trappa. På så sätt skulle jag
få användning för dem.––––––-Det
är kallt, det snöar, och den unga flickan
ger en allmosa åt den lille sotaren
–––— ni förstår?»–––––-—
»Fullkomligt.»
»Ni skulle brodera på det temat.»
»Med förtjusning. Hör på bara!
Öfverväldigad af sin tacksamhet kastar
den lille sotaren sig om halsen på den
unga flickan, som råkar vara dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
