Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Grubbens gärde. Också en intervju. Af Karl J. A. Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora korgar fyllda af franska bröd
och bullar, stå uppradade längs ena
väggen. På stänger i taket hänga de
nygräddade rågkakorna.
— Nå mäster! Hur mycket mjöl
kan det gå åt per dag?
— Tre säckar råg och två säckar
hvetemjöl.
— Få vi lof att taga med oss en
rågkaka?
— Mycket gärna!
Blomberg foto.
EN STUNDS HVILA.
Jag slår in en af de varma
brödkakorna i ett papper och stoppar den
i min ficka.
Min ledsagare bjuder mig därefter
stiga in genom dörren till
arbetsfly-geln, som arbetsinrättningens byggnad
brukar kallas. Inkomna, befinna vi oss i
en stor, aflång sal, i hvilken
verkstads-platser äro anvisade för arbetshjon,
tillhörande de mest olikartade yrken. Här
finnas skräddare, skomakare, snickare o.
s. v. Alla äro de ifrigt inne i arbetet.
Från arbetsflygeln gå vi ned till
mattmagasinet. Här finns ett otroligt
stort lager af mattor — ett lager,
representerande hundratusentals kronor,
försäkrar vaktmästaren, och jag tror
honom.
— Vi få mattor från hofvet, från
ministrar och diplomater och alla
möjliga högheter.
Vi gå ut bakom magasinet. Där
hänga de stora, fina Briisselmattorna
på enkom för ändamålet uppförda
ställningar. Och där stå gubbarne i
långa rader och piska ur dammet med
präktiga hasselkäppar.
— Den här mattpiskningen var det
första, som drog min uppmärksamhet
hit till den här inrättningen, anmärker
jag skämtande till min följeslagare.
— Jo-jo, den hörs långa vägar!
Jag tackar min ciceron för hans
tillmötesgående, bjuder honom farväl och
skyndar fram mot portgången.
— Vänta!
Vaktmästaren ropar mig tillbaka.
— Det växte två blåklint här invid
väggen! Den ena behåller jag själf,
den andra kanske jag får lof. . .
— Tack! den skall jag gömma som
ett minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
