Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Grubbens gärde. Också en intervju. Af Karl J. A. Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slitna arbetsbyxorna och den trasiga
skärmmössan.
— Han ser ju ut som en gammal
afsigkommen orgeltrampare från landet.
Beskedlig och oförarglig för resten.
— Ja, nog ser han beskedlig och
oförarglig ut nu, det kan inte nekas.
Men det har allt varit en
krångelma-kare i unga darl Han har stulit och
mördat och förfalskat 1 Han har stått
vid skampålen och han har slitit spö.
Två gånger har han varit dömd till
lifstids straffarbete.
— Är det möjligt?
— Jo-jo, så där kan man ta’ fell
Men nu är gubben så hygglig och
snäll som någon. Jag tycker riktigt
bra om honom 1 Kry är han som ett
vintemyl
Sedan nu denne f. d. farlige
förbrytare fått sig en skjorta och ett
förkläde, äro utdelningsbestyren öfver och
vi gå opp för trappan till orgelläktaren.
Kyrkan användes under hvardagarne
som ett slags klädmagasin, öfver allt
längs bänkarne ligga stora högar af
linne och gångkläder. Man har måst
begagna sig af denna lokal för dylikt
ändamål, emedan det är ganska ondt
om utrymme inom inrättningen.
Till alla helgdagar undanskaffas
klädupplagen och städas det omsorgsfullt.
Då gör kyrkan ett trefligt och
stämningsfullt intryck. Den är hållen i
hvitt; rymlig är den och har en
synnerligen präktig orgel. Efter att ha
afprofvat densamma och därvid
konstaterat lokalens utomordentliga akustik,
föreslår min ciceron ett besök i
köks-byggnaden. Detta förslag gillar jag med
entusiasm, och så bege vi oss i väg.
Jag har förut sett kasemköken och
har varit med på kökshandräckning
inom kasernen. Hvilken skillnad 1 Så
snyggt, så fint och ordningsfullt skulle
det gått till i kasemköken I Så hade
orsakerna till många berättigade
klagomål varit undanröjda.
Jag blir nu presenterad för
förestån-derskan, ett medelålders fruntimmer
med intelligenta drag. Hon visar mig
omkring i köket och ger mig åtskilliga
intressanta upplysningar.
— Här ha vi nio pannmurar. Hvarje
panna rymmer 700 liter. Det är ett
ansvar att hålla ordning på allt detta.
Jag har endast två särskildt aflönade
tjänarinnor. För resten får jag reda
mig med den handräckningshjälp, jag
har af försörjningshjonen. Ärterna till
middagen äro just färdiga. Får jag
lof att bjuda på en tallrik!
— Tack! Det skall bli riktigt roligt
att få smaka på edra ärter!
En stol framställes nu vid ett af de
trefliga, renskurade köksborden. Och
så sätter jag mig ned till en den mest
utomordentliga frukost jag kunnat
önska. Fläsket är af prima kvalité.
Ärterna äro helt enkelt de finaste jag
någonsin smakat. Det fingräddade
grofva brödet »afprofvar» jäg också
och finner det förträffligt.
Man hör understundom klagomål
öfver mathållningen på Grubbens gärde.
Jag vågar dock, efter hvad jag kunnat
utröna, med säkerhet påstå, att dessa
i de flesta fall äro alldeles oberättigade.
Fläsk tre gånger, kött två och kokt
sill två gånger i veckan, rikliga,
vällagade portioner. Mjölkvälling om
hvardagarne, köttsoppa om söndagame.
Detta tycks ju vara middagsmål, värda
allt annat än otacksamt missnöje.
— Och så är det inte bara för
inrättningens behof vi laga mat.
Härifrån köras middagsmål omkring till
församlingslokalerna, där de fattiga ha
att afhämta sina bestämda rationer.
Så nog har man att göra! Jag har
varit här nu ända sedan 1873, nära
trettio år . . .
— Och allt brödet, som
konsumeras, bakas det inom inrättningen?
— Hvarenda munsbit! Bageriet
ligger här nere strax bakom köket.
Jag tackar nu förestånderskan för
präktig frukost och går i min cicerons
sällskap bort till bageribyggnaden. Där
är arbetet i full gång, när vi inträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
