- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
674

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren - En bok om Ibsen. Af K. J.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flodin, foto.

HELLEN LINDGREN.

En bok om Ibsen.

Jag minns ett par karikatyrteckningar,
som ypperligt återge vidt spridda
hvar-dagsuppfattningar af Ibsen. Den ena,
Albert Engströms, visar en otäck tomtegubbe,
som med klonaglar ri fver sin geniknöliga
hjässa, under det han vid en af frågetecken
hopfogad kedja leder en miniatyrsfinx efter
sig; på den andra bilden, af dansk
härkomst, ses en trolleriprofessor producera
en massa dimlika fruntimmer ur sin
cylinderhatt inför en parkett af Europas
regenter, representerande sina folk, och en
sidologe besatt med nordens skriftställare,
intresserade och roade.

Det synes mig, som om dessa
föreställningar om utstuderad hemlighetsfullhet och
högtidligt hokuspokus bredde sig högre än
bland de djupa lagren — något hyfsade och
finare klädda sticka de fram äfven i tryck.
Det låter ju t. ex. mycket fyndigt, när en
tysk kritiker liknar diktaren vid
»Kongs-emnemes» raffinerade bof biskop] Nikolas,
hvilken i illvilja förstör dokumentet, som
gömmer gåtans lösning, för att hålla
människorna i ständigt split. Men så snart
man går till en skärskådning af mästarens
gärning i dess helhet och sammanhang,

bortdunstar vrångbilden af den oåtkomlige
gycklaren med det mångtydiga leendet,
och enhetsiinjema, som löpa förbindande
genom hans verk från nybörjarens första
experiment till åldringens >epilog», lysa
fram med skärpa och klarhet.

Det är emellertid icke hvar och en läsare
gifvet att på egen hand utföra en dylik
syntes, och man bör tacksamt mottaga
specialistens handledning. Hittills har det
hufvudsakligen varit tyskarna som fumerat
Ibsenmonografier, och här i landet, där
man är så skygg för att grundligt behandla
lefvande författare, har — bortsedt från
specialbroschyrer och finnen Vasenius’ nu
tämligen gamla »skaldeporträtt» — ingen
sådan sett dagen, innan Hellen Lindgrens
»Henrik Ibsen i hans lifskamp och hans
verk» för några veckor sedan visade sig i
bokhandeln. Det måste vara ett mycket
djärft företag att skrifva något dylikt,
eftersom ingen svensk försökt sig på det förr,
ehuru här tycks finnas godt om skribenter,
som i botten känna den väldige
norrman-nen och i förbigående kunna yttra verkligt
klyftiga saker i ämnet. Men jag fhiktar
de hålla före, att det som skrifves om
Ibsen bör vara så bråddjupt, att de rygga
tillbaka för dykarmödan.

Hellen Lindgrens arbete vill just vara
en handledning af den art, hvars
önskvärdhet ofvan antyddes, ett försök att
reducera problemet Ibsen till de enkla
formler, som föra det nära dess lösning. I tio
raska kapitel har förf. sammanträngt —
jag väljer med flit det ordet, ty det
förefaller någon gång, som om utrymmets
knapphet besvärat honom — en öfversikt
af diktarens alstring, hvilken jämte några
data, anekdoter och upplysningar om
barndomsåren tillika blir en lefnadsteckning.
Men öfversikten är naturligtvis äfven
kritisk kommentar och polemik. Man kan ju
inte yttra sig om något rörande Ibsen utan
att nödgas ta hänsyn till hvad en mängd
andra kloka hufvuden menat om detsamma
och uppta detta till vederläggning eller
instämmande. Förf. har ofta anledning
att på något sätt beröra sina in- och
utländska föregångare, men han undviker
med lofvärd takt att uppehålla sig med
vidlyftiga »auseinandersetzungen», hvilket
icke skulle passat för bokens plan.

Det kan här inte bli tal om att ingå på
någon diskussion af förf:s detalj tolkningar.
Man kan finna dem öfvertygande och
likväl erinra sig skilda åsikter, som man har
svårt att motsäga. I sådana ting åtmin
stone höfves ingen sekterism. »Ett
konstverk», säger Amiel, »tål alla tolkningar,
emedan det räcker till för dem alla och
öfverlefver dem alla rikt och sammansatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free