Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Radiums mysterium. Af A. S. M. Hutchinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf förlora något ens märkbart. Den
förmår t. ex. smälta sin egen vikt is
utan att undergå minsta iakttagbara
förminskning eller förändring. Man
frestas i själfva verket att säga att den
icke lider någon som helst kraftförlust
hur mycket den än månde uträtta och
hur länge den än månde arbeta. Detta
vore dock icke fullt exakt. När
radium afgifver kraft förlorar
det verkligen något därpå,
men förlusten är så
oändligt liten att den kan
jämföras med en droppe af hela
Atlanten. Äran af detta
underbara grundämnes
upptäckt tillkommer Frankrike.
Professor Henri Becquerel
gjorde början genom en
serie af experiment som ledde
Paris-professorn Curie och
hans fru till själfva
upptäckten af metallen.
Professor Becquerel fann
först att en metall kallad
ura-nium afgaf utstrålningar, som
inverkade på fotografiska
plåtar, och som dessutom ägde
förmågan att likt
Röntgenstrålarna genomtränga fasta
kroppar. Härmed var
vägen utpekad för professor
och fru Curie. De vände
sin uppmärksamhet på ett
mineral kalladt peckblende,
hvars förnämsta fyndort är
de böhmiska grufvor, som
numera stå under professor
Curies ledning, och de anade säkerligen
att de stodo på gränsen af en viktig
upptäckt när de funno att deras
peck-blendeprofver visade större
utstrålnings-förmåga än vare sig uranium eller en
annan metall kallad thorium, hos
hvilken också dylik utstrålningsförmåga
blifvit iakttagen. Men forskareparet
Curie lät sig ingalunda nöja med blott
och bart detta faktum; dess önskan
riktades på att gå ännu längre och
upptäcka något ämne, som ägde ännu
större utstrålningsförmåga än
peckblen-det, att upptäcka hvilken beståndsdel
däraf det var som förlänade blendet
denna egenskap. I sådant syfte
upplöste de en kvantitet peckblende i
syror, såmedels uppdelande det i sina
olika beståndsdelar. Sedan togo de i
tjockt, ogenomskinligt papper inslagna
fotografi plåtar och exponerade dem i
tur och ordning för de olika
beståndsdelarnas
utstrålningar. Huru fyllda af dolda
under blefvo icke dessa
observationsstunder! Detta
ämne verkade icke på
plåten, ej heller detta, eller
detta, men det häri
kraftigt, intensivt! Upptäckten
var gjord.
Utstrålningsför-mågan hade spårats till sin
källa, som blef känd öfver
världen under namnet
radium. Emellertid var det
så upptäckta radium ej
absolut rent. Fru Curie hade
1902 meddelat
framställningen af radiumklorid,
men absolut rent radium
har man hitintills ej
lyckats framställa, och af
radiumklorid lärer det endast
finnas ett enda kemiskt rent
preparat i hela världen.
Detta äges af professor
Curie, är af samma storlek
som ett groft hagel, väger
3 centigram och är, enligt
professor Curies värdering,
värdt 18,000 kronor. Och nu, innan vi
öfvergå till närmare redogörelse för
radiums egenskaper, torde det vara
lämpligt att göra fullkomligt klart hvad som
menas med det vi kallat
»utstrålningsförmåga». Måhända kan det enklast ske
medels en liknelse mellan radium och
mysk. En hvar känner till myskluktens
genomträngande förmåga. Äfven om
mysk förvaras i tätt slutande ask sprider
sig dess doft i hela rummet där den
står. Charles Darwin har utfört ett försök
DENNA LILLA BIT RADIUM,
FÖRVARAD I EN SLUTEN
GLASTUB, ÄR VÄRD
18,000 KR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
