Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Radiums mysterium. Af A. S. M. Hutchinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med att låta sex centigram mysk ligga
orördt i ett tämligen stort rum, och
inom kort hade dess lukt fyllt hela
rummet, genomträngt i rummet varande
föremål och utdunstade från dessa
föremål under någon tid äfven sedan de
blifvit förflyttade därifrån.
Nåväl, tänker man sig nu att dessa
sex centigram mysk oaflåtligt afgåfvo
osynliga strålar af doft, och att dessa
strålar genomträngde omgifvande
föremålen och gjorde äfven dem
utstrål-ningsmäktiga, så har man därmed fått
en ganska klar bild af radium och dess
sätt att verka. Ty radium afger
ständigt likt mysken strålar, men de äro
strålar af synligt ljus, ej af osynlig
doft, och liksom mysken meddelar sin
lukt till andra inom räckhåll varande
kroppar, gör radium de ämnen med
hvilka det kommer i beröring
^strål-gifvande*. Ett öfverraskande bevis på
dess förmåga i detta afseendé har man
i det af en amerikan påvisade faktum,
att ett stycke af en pappask, i hvilken
radium förvarats, fortfor ännu efter en
tid af ej mindre än tre veckor att vara
strålgifvande. Men man kan
sannerligen ej förundras häröfver, då man
erfar med hvilken jättekraft radium
utslungar sina strålar. Ljusets hastighet
år 299,330 kilometer i sekunden. En
sådan hastighet förmår naturligtvis
människohjärnan icke att uppfatta, och icke
heller är det lättare att göra sig ett
klart begrepp om radiumstrålarnas
hastighet, som kan uppgå till 193,116
kilometer i sekunden — en gevärskula
går ungefär 594 meter på samma tid
— under det att de genomtränga stål
och allehanda andra ämnen med
nästan samma lätthet som rök
genomtränger musslin. Sir William Crookes
fick minsann erfara detta, när han till
ett sammanträde i Royal Society
medförde i västfickan en liten smula
radium. Värmestrålarna genomträngde
hans kläder och åstadkommo ett svårt
brännsår på huden. Hädanefter när
han nödgas föra med sig saltet, bär
han det i en liten messingskapsel
innesluten i en tjock blydosa. Dessa
värmestrålar ärö i själfva verket så
kraftiga, att det 9kulle vara lika
farligt att nalkas en större kvantitet
radium, som att med en brinnande
tändsticka komma nära krut. Professor
Curie har som sin åsikt yttrat, att den
som komme in i ett rum där ett hälft
kilo radium förvarades, skull£ få sin
syn förstörd, få brännskador på buden
och sannolikt sätta lifvet till, hvadan
man kan förmoda att icke äfven den
mest ifrige forskare någonsin skall hysa
en önskan att få skåda en sådan
kvantitet rent radium, åtminstone ej förr
än man funnit något sätt att modifiera
dess verkningar. Författaren till denna
uppsats har helt nyligen varit i tillfälle
att se ett radium preparat. Det låg på
botten i ett tillsmält glasrör och såg
ut som en liten spån af cederträ från
en blyertspenna eller som ett litet stycke
af ett torrt löf, brunrödt till färgen och
ej större än en helt liten skjortknapp.
Och dock hade denna lilla oansenliga
smula åstadkommit och var fortfarande
i stånd att åstadkomma ting som måste
kallas rent af underbara. Vi skola som
exempel anföra det enkla och
lättfattliga experiment då strålarna från
nämnda lilla radiumsmula verkade på ett
ljuskänsligt papper tvärs igenom nio
stycken på hvarandra lagda slantar,
och som ett ytterligare bevis på
radiums ljusutstrålningskraft, att Sir
William Crookes på en 8 X 10 cm* stor
platta af zinkblende — ett mineral,
som fosforescerar under inflytande af
radium —1 skref ordet Radium med
en lösning af det nya grundämnet,
och att han vid ljusskenet, som
utstrålade från denna platta, kunde i ett
för öfrigt mörkt rum se att läsa en
tidning. Lika visst som det torde vara
att ingen vid ångans och
elektricitetens tidigaste period mäktade förutse
de underbara ting som genom dem
skulle en gång komma att uträttas,
lika säkert torde det vara att vi för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
