Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Ur en gammal hofmans minnen. Af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR EN GAMMAL HOFMANS MINNEN.
Af G. RENHOLM.
T^ör ett par tre Ir sedan utgåfvos i
Köpenhamn »Generalmajor C. F.
van Holtens Erindringer», ett arbete
som visst i sin dd blef föremål för
kort omnämnande i en svensk tidning
men dock torde i vårt land ha blifvit
alltför opåaktadL Det lämnar en
teckning, otvifvelakdgt strängt efter naturen
i alla sina detaljer men dllika full af
humor, öfver det danska hoflifvet till
någon del under Fredrik VI och
Kristian VIII men i synnerhet under
Fredrik VII:s regering, då
memoarförfattaren hela tiden tillhörde majestäternas
närmast uppvaktning. — Ordspråket
säger, att ingen är stor man i sin
kammartjänares ögon, men vid ett hof har
detta varningsord sin tillämpning högre
upp än för en så simpel tjänstegrad;
också är det rätt vanligt att när
personer, hörande till en furstes dagliga
omgifning, uppteckna sina minnen från
denna tjänstetid, blifver teckningen af
hufvudpersonen allt annat än
smickrande. Hr von Holten gör i detta fall
intet undantag, men vi taga för afgjordt
att några utdrag ur den gamle
hof-mannens berättelser skola läsas med
nöje.
Von Holtens fader hade varit
anställd såsom dansk statssekreterare för
Norge under prins Kristian Fredriks
ståthållaretid i Kristiania och fungerade
äfven såsom statssekreterare under
densammes kofta konungavälde därstädes
(han blef sedan, som bekant, Danmarks
Kristian VIII); men blef därefter utnämnd
till guvernementssekreterare i Odense
och slutligen till geheime-arkivarie.
Han kom mycket tidigt i beröring med
de kungliga personerna, ty han bars
till dopet af den nämnda prinsens ge-
mål, hvilken, di biskopen som
förrättade döpelseakten sporde hvad pilten
skulle heta, svarade med sStt eget namn:
»Karolina Amalia>: Det otversattes
dock af biskopen till Kristian
Fredrik. — Slottet i Odense hade
tjänat till bostad åt en af konungahusets
nära släktingar, prins Kristian af
Hessen, som var sinnessvag. När denne
fick sina anfall kunde ingen bringa
honom till lugn mer än hans betjänt
Jensen. Dennes metod bestod i att
släpa prinsen in i ett af de inre
rummen och prygla honom med en grof
käpp! Till belöning för detta
välför-hållande utnämndes betjänten till
slotts-förvaltare.
Holten berättar hvarjehanda om den
tarflighet i lefnadssätt, som rådde i
hans barndomstid (han var född iSi7\
I Odense, som dock är Fyens
huf-vudstad, fanns t. ex. aldrig att fä oxkött
annat än vid de tillfällen, då prins
Kristian som var öns guvernör, kom
in till staden. Då slaktades en stut,
och denna märkliga tilldragelse
bekantgjordes för stadens gurmander genom
att trumman gick! — — Till hans
ungdomsminnen hörde bekantskapen
med H. C. Andersen. Denne var,
som bekant, son till en fattig*
skomakare i Odense, som var småtokig men
hvars vurmeri hufvudsakligen visade
sig i tillbedjan af Napoleon och
Holberg. Den senare kunde han utantill
och han sökte inplanta samma kunskap i
sonen, hvilken han brukade taga med
sig hela dagar ut i skogen. Det var
väl detta som från början ingaf den
sedan så berömde sagoförfattaren
tanken på att blifva skådespelare, och
det tyckes som hans genialitet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
