Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Ur en gammal hofmans minnen. Af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål. Allting i hans dagliga lif skulle
ske i en viss reglcmenterad ordning,
hvilket företedde en massa komiska
pointer. — Han ägde en samling af
hundratals snusdosor och likaså
bröstnålar till eget begagnande, och det
var reglementeradt att han skulle nyttja
två af hvardera slaget för hvarje dag,
en enklare på förmiddagen och en
dyrbarare för eftermiddagen.
Aflösnings-tiden var bestämd till kl. 5. När han
skulle företaga någon resa, var det
nödvändigt, för dosornas och nålarnes
skull, att noga bestämma huru länge
den skulle räcka. Kammartjänaren
hade att medtaga jämnt så många som
skulle användas under tiden, och när
det medtagna förrådet var begagnadt,
måste det vara slut på resan.
Under årets lopp skedde
inventeringar af hvar sak för sig, böckerna i
biblioteket, kläderna i garderoben o. s. v.,
allt på sina bestämda dagar. En gång,
då det var näsduksinventeringsdag, kom
en lakej öfver 1ill hofchefen med
an-mqdan att medla mellan landtgrefven
och hans tyska kammartjänare. Den
tillkallade, grefve Holck, fann dem bägge
högst exalterade. Det hade nämligen
befunnits vara en röd näsduk för litet
och en gul för mycket. Det lyckades
slutligen Holck att finna gåtans
lösning: en ursprungligen röd näsduk
hade genom den ständiga snusningen
och därmed följande tvätt changerat
kulör, så att den med tiden gulnat. —
Landtgrefven blef mycket glad öfver
att felet upptäckts och till allmän
belåtenhet annoterades genast i boken
en gul näsduk mer och en röd mindre.
En annan gång tillkallades grefve
Holck och fann landtgrefven ifrigt
sysselsatt med att studera i en
räkenskapbok.
»Hvad står här?» frågade prinsen och
pekade i boken.
Holch såg efter. — »Där står: Lotta
3 Rdlr.»
»Ja, det säger jag också. Det står
där. Men hvad betyder det? Ty jag
kan omöjligt ha gifvit landtgrefvinnan
(Lotta) 3 Rdlr.»
Vid närmare granskning upptäcktes
att det skulle vara icke Lotta utan
lotto} i hvilket spel prinsen en afton
hade deltagit inom hofkretsen.
Samma stränga ordning iakttogs i
allting. Biblioteket ökades årligen med
en bestämd summa, och böckerna skulle
läsas i den ordning de blifvit inköpta,
hvilket gjorde att landgrefven ofta hade
förfårhgt brådt med att läsa de gamla
böckerna, innan tiden kom för inköpet
af de nya. — Han höll tre ridhästar,
och han red hvarannan dag: den
röda tisdag, den svarta torsdag och
skymmeln lördag. Detta var den
oaf-vikliga regeln. Nu inträffade en dag
att skymmeln haltade. Följden häraf
blef icke allenast, att ridten måste
inställas den dagen, eftersom naturligtvis
ingen af de andra hästame fick gå på
lördagen, utan äfven påföljande tisdag
och torsdag, eftersom det var lördagen
som stod i tur. Först när skymmeln
anmäldes frisk kom allt i sin gamla
ordning igen.
Fredrik VII:s obestridliga originalitet
gick i annan riktning, och ingenting
var honom mera främmande än den
till småaktighet drifna hushållsamhet
som både före och efter hans tid
utmärkt det danska konungahuset. Att
gifva var tvärtom för honom en
verklig glädje, och kanske var det
nödvändigt att grefvinnan Danner, Berling
och andra, som hade mera beräkning
och reda på penningars värde, höllo
igen mot de nycker, som ofta lågo till
grund för den kungliga frikostigheten.
— Vid alla de ständiga resorna hit
och dit, som var Fredrik VII:s stora
nöje att företaga (kanske mycket
där-före att han då var fri från
grefvin-nans uppsikt och kunde lefva efter
behag) medfördes det s. k.
presentschatullet. Detta inrymde flera olika lådor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
