Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Ur en gammal hofmans minnen. Af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders för att ft bekräftelse. — »Är
det inte 6 roil från Vissenbjerg till
Odense, Anders?» frågade kungen. —
»Jo, det är det, Ers Majestät, — fram
och tillbaka.»
Till originalerna inom det kungliga
huset denna tid hörde också
arfprin-sen Eerdinand och hans gemål
prinsessan Carolina, Fredrik VI:s äldsta
dotter. Den förre var en godmodig och
vänlig man, men långt ifrån något
ljus-hufvud. Han afled vid ganska hög
ålder och i Fredrik VII:s dagbok finnes
denna tilldragelse omtalad med några
ord, som i öfversättning lyda ungefär
sålunda: »Måndagen den 29 juni 1863
ingick min högt älskade onkel, arfprins
Fredrik Ferdinand af Danmark, till
det eviga ljuset i öster. Han gaf lösen
och kolade af tvärt.» —
Begrafnin-gen tirades i Roskilde och efter
ceremonien hölls graföl med en frukost på
järnvägsstationen, detta med en
grundlighet som icke undgick att väcka
skandal.
Arfprinsess&n Carolina var född 1793
och var helt späd då det gamla
Kri-stiansborgs slott brann. Under den
allmänna förvirringen hade man
alldeles glömt bort barnet, som räddades i
sista ögonblicket. Andra gången hon
var i liknande fara var vid nyårstiden
1830. då eld fattat i hennes kläder
och hon förbrände nedre delen af
ansiktet på ett sätt som för alltid
vanställde hennes, i sig själf ingalunda
fagra, utseende. Annu en gång på
gamla dagar var hon utsatt för samma
olvcka och brände då illa sin arm. —
1’unsess.m liknade mycket sin fader,
ei blott i det yttre men i hela sitt
\ä>en» uttalade alltid sin mening kort
och bcstänult utan att skräda ord
hvarken det ena eller det andra sattet,
vä att alla mer eller mindre fruktade
Att utsätus för hennes anmärkningar.
Iv^vvA tiamkommo icke sällan i ordalag
som ej för höfviska öron kunna
åter-gifvas. — Till hennes egenskaper
borde den strängaste punktlighet och
noggrannhet i allt, och detsamma fordrade
hon också af andra, men för en enda
person gjorde hon härvidlag ett
märkligt undantag. Det var för en sin
gamla kammarjungfru som hette Mejer.
Denna var i högsta grad supig och
om aftnarna vid sängdags nästan
alltid drucken. Men för att ingen skulle
få kännedom om detta Mejers fel, var
det den gamla prinsessan som själf
ensam släpade med henne för att få henne
i säng. Då slutligen omgifningen på
allvar fruktade att till följd af
prinsessans döfhet och Mejerp rus någon
större olycka nattetid kunde inträffa,
lyckades man öfvertala prinsessan att
gifva henne afsked med bibehållande
af full lön och hyresersättning. —
»Men,» sade furstinnan, »hvem skall
väl passa henne, när hon inte har
mig!»
När hon var 75 år gammal, föll hon
en gång i slottstrappan, då hon skulle
gå till taffeln, och bröt ena armen.
Men så stark var hennes viljekraft, att
hon helt lugn blef sittande vid bordet
utan att säga något om olyckan, och
först på kvällen lät hon hemta sin
lif-medikus.
När Holten följande dagen kom
för att efterhöra hennes befinnande,
mötte han i trappan konungen
(Kristian IX) och prins Valdemar, hvilken
senare såg något »betutted» ut och pi
frågan om orsaken beklagade sig att
»tant Lina» hade kallat honom för >en
dum pojke». Han hade frågat om
hon fått sofva på natten, hvarpi hon
svarade: »Hvad har man i sängen om
natten att göra, om inte sofva:»
Ett annat original bland det kung*
liga husets medlemmar under en scnirt
tid var landtgretven Wilhelm af Hö*
sen-Kassel, fader till Kristian EV3 pf*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
