Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Romeo och Julia 1903. Skiss från Italien af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Forts. o. slut fr. foreg, kaftej
Cignora Pradinis lugn skrämde
löjt-^ nant Angelo mer än hennes
häftighet dagen förut och det var blott med
möda han bibehöll sin fattning, medan
han tänkte.
— Hon har talat med Virgilia,
stackars min älskade, men jag tror inte
ett ord af hvad hon säger. — Och
för att riktigt visa hur säker han
kände sig, tvingade han sig till ett
tviflande småleende.
Signora Pradini snörpte på munnen,
då hon såg det och fortsatte.
— Ni ha nog rätt barn, men . . .
Hon gjorde ett uppehåll och åhöraren
tänkte bekymrad.
— Nu kommer det.
— Men, började signora Pradini på
nytt — hvad är det för mening i att
dröja tretton år, i lyckligaste fall
tretton år. Och det måste ni, ty innan
ni äger en viss inkomst får ni ju inte
gifta er, så vida er blifvande make ej
medför en tillräckligt stor hemgift.
Hvem som stiftat denna enfaldiga lag
vet jag icke, men den finns och skall
efterlefvas. Nu låter det förstås tänka
sig, att ni vill taga afsked ur tjänsten,
men jag tror mte det vore lämpligt
att välja den utvägen, uniformen
kläder er så väl.
Löjtnant Angelos leende blef
betydligt mindre ansträngdt och hans
huf-vud vaggade af och an som en tung
blomma på en för vek stängel, då han
brydd sökte dölja den rodnad, hvarmed
tillfredsställelsen öfver dessa ord
färgade hans kinder.
Signora Pradini log äfven, när hon
obevekligt gick vidare på den en gång
inslagna vägen.
— Hvad oss beträffar, kunna vi på
inga villkor längre taga emot er här.
vår fattiga pension skulle råka i fara,
ty Vatikanen tål inga moderata, i
synnerhet när dessa existera på dess
nåde-gåfvor. Där har ni* ställningen. Från
och med i dag nödgas jag således
förbjuda er mitt hus. Vågar ni trots
detta förbud infinna er här, skall ni
finna dörren låst. Det är min
skyldighet som mor att försvara min dotter
mot hennes egen och andras
dåraktighet. — Signora Pradini reste sig för
att gifva sina ord ännu större
eftertryck och tillade skarpt. — Och det
skall jag också. Jag antager likväl,
att alla ytterligare försiktighetsmått
skola visa sig öfverflödiga, ni är ju en
ädling och har dessutom lofvat er
far att handla klokt.
Löjtnant Angelo stramade upp sig
på stolen och sade värdigt.
— Jag tillåter mig fästa er
uppmärksamhet vid, att jag aldrig gifvit
mitt samtycke till något.
— Så pratade han väl i vädret
som vanligt, den gamle sladderhanen,
utbrast signora Pradini otåligt. — Mer
det skall ej hindra mig att handla på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
