Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Scenen. Brandes och Hedberg. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friskt, belefvadt, behagligt intryck.
Författaren kan försvara sig med
undantagets rätt. Men teckningen bidrog ej
att öka sympatierna för pjäsen.
Den skildrar hvardagslif vid en
badort, skvaller, simpelhet, löje åt det
vackraste. Verkande satir sticker fram
ibland, men förf. svettas så för att
komma till något resultat, att man
tycker synd om honom.
Mest synd är det dock om publiken,
som applåderar denna tomhet.
Det tyckes mig, som om förf.
motverkade den bättre smak, som får ett
stöd i broderns, Tor Hedberg, solidare
sceniska alster.
Reprisen af dennes »Guld och gröna
skogar» utföll väl. Underhållande, i
andra akten synnerligen kvick, hör
komedien till dem, som hålla sig. En-
dast första akten är en smula lång.
I en pjäs af brodern skulle den tyckas
kort. Tor lägger starkare köl under
sin lustjakt. Stycket bäres af handling,
tillräckligt balanserande för att väcka
den dramatiskt fordrandes aktning.
Hr Personnes dekisgrosshandlare är
en typ, som kommer att anses klassisk,
så säkert genomförd, så rikt
utrustad med humor. Han bereder
publiken en komisk festivitas,
som den också uppskattar. Ty
denna genre begriper man. Men
vår teaterbesökande allmänhet
är ensidigt utbildad — därför
att den får för litet poesi och
stor tanke.
Betrakta salongen en afton
under »Giorgione»! Tor Hedbergs
renässansdraraa är skönt, djupt,
koncentreradt. Man borde vara
tacksam inför det, fastän det
inte bjuder på effektrika
händelser. ^ien där sitter denna
publik, som i många år gödts med
fars- och lustspel, nästan oberörd.
Detta är både dess egen och
teaterchefernas fel. Publiken
säger: Jag vill ha det lättsmälta!
— Direktörn bugar och svarar:
Strax! —
Så fortsättes smakens
deka-dans. Sympatierna för de hela
känslorna minskas, ögonen
bländas af glitterverk, tills de ej
kunna uppfatta de stora linjerna.
Själarne längta ej efter
andakt.
Men »Giorgione» väcker andakt.
Och alla, som i teatern se den rätta
kyrkan, ett kulturens högsäte, de
mäktigaste tankarnes forum, de stridande
själames valplats, vilja ha mera af
samma slag.
Dramat speltes efterhand i rätt anda.
Då jag, sedan det uppförts några gånger,
såg om det, stodo alla de uppträdande
— fru Bosse, hrr Palme och Kåge —
vid den poetiska textens källa.
Don Di ego.
Blomberg, foto.
HERR LAMBERT I E. BRANDES »KÄRLEK.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
