Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Musik-Revy. Af W. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmåga. Hans musikaliska verk, de
flesta af stort omfång, uppgå till ett
trettiotal. De hufvudsakliga äro:
Sym-phonie phantastique (»Episode de la
vie d’un artiste») och dess fortsättning
»Lelio ou le retour å la vie» (soli,
kör, deklamation och orkester),
symfonierna »Harold en Italie» och
»Romeo et Juliette», den senare ett af
hans bästa alster, vidare legenden »La
damnation de Faust», hos oss bekant
från Musikföreningens konserter för en
del år sedan, romansen »La captive»
(mezzosopran och orkester), flera
ouverturer, såsom
Benevenuto-Cellini-ouver-turerna, den ena äfven kallad
»Cama-val romain», tre operor, hans stora
»Requiem», ett oratorium, tre
kantater.
Berlioz blef under sin lifstid föga
uppskattad vare sig af sina landsmän
eller i utlandet, i synnerhet ej af de
förra. Yttranden af hans stora
samtida Mendelssohn, Schumann, Wagner,
gifva vid handen, att ingen af dessa
trott på hans kompositionsbegåfning.
Bättre värderades han af Liszt. Senare
ha förhållandena ändrats: en vidsträckt
Berlioz-kult har uppstått, hufvudsakligen
i Frankrike, men äfven i Tyskland
(» Allgemeine deutsche Musikverein »).
Berlioz’ egentliga betydelse ligger i
hans utvecklande af programmusikens
idéer, han kan anses såsom
grundläggaren af dess estetiska princip,
sedermera vorden af största betydelse
genom dess upptagande af Liszt och
dennes efterföljare. I Berlioz’
program-musik kom honom hans
utomordentligt fint utbildade sinne för klanger
och deras kombinationer väl till pass.
Såsom klangkolorist är han en af de
märkligaste; genom ett grundligt
studium af orkesterinstrumentens karaktär
och användning är han äfven här en
föregångsman. Hans i detta
hänseende på genialiska uppslag rika verk
ha fått tjäna såsom en fyndgrufva för
senare tiders orkestrerings virtuoser.
Musikföreningens Berlioz-konsert har
stora anspråk på vår tacksamhet
genom sitt upptagande af mästarens hos
oss ej förr hörda »Requiem» (»Grande
messe des morts»), af kompositören
själf betecknadt såsom hans förnämsta
verk. I sin originalsättning fordrar
det instrumentala resurser i en
utsträckning så oerhörd, att dess uppförande i
den gestalten på de flesta platser är
en ren omöjlighet. Eller hvad säges
om en besättning af 108 stråkar, 32
träblåsare och horn, 16 pukor, 37
trumpeter, pistons, basuner och
ophi-kleider, den sista afdelningen delad på
fyra grupper, som placeras i hvart och
ett af konsertlokalens hörn (de fyra
himmelsstreckens orkestrar)! Fulltalig
medverkar denna väldiga trupp endast
i trenne af Requiems nummer, särskildt
i det ryktbara »Tuba mirum». Hos
oss fick man naturligtvis nöja sig med
mindre, och idén med de fyra
biorkestrarna måste ju uppgifvas. Berlioz
själf anförde den en gång med
betydligt reducerad orkester (exempelvis
endast tre pukor; vi hade sex — det
skulle ej ha skadat, om det varit flera).
I melodisk uppfinning står
»Requiem», liksom de flesta af Berlioz’
verk, ej särskildt högt, men han
ersätter denna brist genom ett öfverlägset
handhafyande af harmonik och
instrumentation. Verket uppvisar för öfrigt
åtskilliga i kontrapunktiskt hänseende
betydande delar, så t. ex. det
underbart stämningsfulla offertoriet med dess
ståtliga orkesterfuga, åt hvilken tjänar
som bakgrund körens sällsamt entoniga
motiv. Flera af de yppersta nummer*
na återfinnas i senare afdelningen, så,
utom offertoriet, det poesifyllda
»Sanc-tus» med Hosianna*fugan samt
slutnumret »Agnus Dei», som är byggdt
af ett par föregående satsers (Requiems
och Hostias’) tematiska material. Den
melodiskt skönaste satsen är
»Lacry-mosa», också i fråga om klangkolorit
af stor verkan. Det mest
öfverväldi-gande intrycket gör utan tvifvel »Tuba
mirum», lika oförgätlig för den fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
