Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Musik-Revy. Af W. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildade som för
lekmannen genom
sina originella,
genialiskt funna
instrumentala effekter.
Utförandet var
i stort sedt
förtjänstfullt. Professor Neruda hade
för visso haft ett
styft arbete med
inöfvandet af ett
verk, som genom
betydande
svårigheter för orkester
och kör,
isynnerhet för den senare,
endast under de
mest gynnsamma
betingelser kan få
en värdig dräkt.
[-Mezzosopransolot-]
{+Mezzosopranso-
lot+} i »La captive»,
ett litet förtjusande
poetiskt stycke,
sjöngs med fin smak af fru Edling.
Af jäm- förelsevis minsta intresset var
ouverturen till »Kung Lear».
Konsertföreningens andra
abonnemangskonsert upptog såsom
hufvud-nummer Jean Sibelius’ symfoni n:o 2
D-dur. Att efter endast ett åhörande
få ett helhetsintryck af ett så bizarrt
sönderstyckadt verk, är väl en
omöjlighet. Satsernas originella entréer
innehålla vidtgripande uppslag, som
emellertid i nästa ögonblick inhöljas i ett
töcken, som endast sparsamt
genom-brytes af en ljusning, liksom för att
än mer låta en känna, hur hjälplöst
man irrar omkring i dunklet. Det
njutbaraste blef finalen, som är
jämförelsevis klart hållen.
Tonsättaren Armas Järnefelt, hvilken
ledde konserten och i denna sin
egenskap utmärkte sig för lugn, värdighet
och intelligens, lät uppföra en af sina
större kompositioner, den för oss
dittills okända symfoniska dikten »Kors-
holm >, ett
programmusikstycke ,
som genom god
melodisk
uppfinning. åskådligt
innehåll och en
praktfull instrumentation
gjorde berättigad
framgång.
Programmet
utfylldes förträffligt
af hr Tor Aulin,
som med god
uppfattning spelade
Mozarts vackra
violinkonsert i
A-Dur, och af fru
Maikki Järnefelt
som frammanade
åskor af bifall med
sitt karaktäristiska
föredrag af några
Jämefelt-romanser.
Det sista
evenemanget är
Sara-sate konserterna.
Det är nu ett fjärdedels sekel,
sedan den fräjdade konstnären gästade
vårt land. Orimligt vore det
naturligtvis, att de många åren och
de många konsertresoma skulle ha
blifvit utan spår i hans spel. Pann
man därför ej den temperamentets glöd,
som man nästan ovillkorligen
förknippar med Sarasates namn, så är detta
naturligtvis att föra tillbaka på dylika
omständigheter. Däraf mest oberörd
synes fortfarande hans ton vara, den
är, om ej stor, så dock synnerligen ren
och klangfull; därnäst tekniken, som
äger en beundransvärd smidighet, om
den också ej längre står såsom
ouppnådd. Intressant var att höra
Bach-tolkningen af en konstnär, hvars kynne
egentligen tyckes närmast peka åt
andra uppgifter. Särskildt frapperade hans
afvikande uppfattning af
D-moll-cha-conne, som för öfrigt spelades med
underbar klarhet.
W. L—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
