Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Den halte Eros. Novell af Mark Stern. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
VÄRJA
behaga. På det hela taget värderade
han mera en bok, äfven en
medelmåttig bok, än flertalet människor, hvilka
alltid tycktes honom kräfva en
högaktning, som det dock ej fanns någon
orsak att medgifva. Till någon del
var hans liknöjdhet spelad, men den
saknade icke bakgrund och
tillförsäkrade honom i alla händelser en plats
där han blef osårbar, så att han i
säll-skapslifvet där han ej kände sig
hemmastad, lätt kom till att öfverdrifva
skepticismen i sitt smålöje.
Detta gjorde honom illa omtyckt af
flertalet damer, och stundom misstrodd
af män, ty han blef ej sentimental
då han drack. Men hans
studiekamrater och vänner höllo mycket af honom.
Han satt och lekte med sin
frukt-knif. Han hade nervösa händer och
höll dem aldrig stilla, Plötsligt märkte
han att fröken Rut Schiirer nyfiket
ba-traktade honom. Instinktmässigt grep
han sitt glas och drack med henne.
Hon log.
Då föreföll det honom med ens att
hennes närvaro alltifrån början berört
honom på ett visst sätt, som han dock
ej kunde klargöra. Han tordes ej se
på henne, ty han fruktade att hustrun
observerade honom, men han frågade
sig med nedslagna ögon om han
verkligen fann henne vacker. Han hade
genast sport efter hennes namn och
han visste det nu sedan en half timme
tillbaka, knappast mer, men det
föreföll honom dock likt ett af dessa namn
som allt sedan barndomen klingat
bekant för ens öra.
Han kände tydligt att han ville henne
något. Han besinnade sig och
försökte hitta på en fråga, som kunde
låta naturlig och motiverad, men alla
han pröfvade, måste han genast åter
förkasta. Hon hade sett på honom
och han önskade att behålla hennes
uppmärksamhet riktad på sig, men han
fruktade att blotta sin blyghet och
därigenom förvandla uppmärksamheten
till medlidande.
Direktörskan frågade honom om han
visste att apelsiner voro bra för
rhu-malism. Han svarade att han
förmodade gyttjebad vara pålitligare. Detta
fick han dock ångra, ty direktörskan
inledde genast diskussionen och stödde
sig på auktoriteten af en syster som
var sjuksköterska. Han lät henne tala
och medgaf nu allt. Han stirrade på
fröken Schiirers röda klädning på andra
sidan bordet, så att sedan gröna
fläckar dansade för hans ögon, hvart han
såg i rummet.
Farbror Mozelius höll ett
humoristiskt tal för sina gäster. Farbror
Mo-zelius som påstods ha förtjänt sina
pangar på proctnteri, var en fet gubbe
med polisonger och mörka, påsiga
ringar under ögonen. Han var
välvillig i den mening att han tyckte om
att ha folk omkring sig och traktera
dem, dock aldrig så fint och så
dyrbart som när han och gumman voro
ensamma hemma. När han hade
bjudning hyllade han sig själf, sin position
af rik man som vid sitt bord kan se
den eller den, hvilka han förmodade
skulle ringaktat en invitation från hans
egen ungdoms fattige sjökapten
Moze-lius. Han hade tre antika
briljantknappar i sitt konstrikt veckade
skjortbröst och nu vid middagens slut också
flera såsfläckar. Han talade myndigt
och späckade sitt tal med korta, feta
skratt i hvilka gästerna instämde —
gubben hade rykte att vara rolig.
Henry Thesleff såg på sin förre
lärare, professor Momma, som hade
värdinnan till bords. Den lille mannen
med lockigt grått hår hade fullständigt
sjunkit ihop och sof med öppna ögon
under det långa talet. Han hade ätit
så mycket han tålde, kanske litet mera.
Han lät bjuda bort sig af hvem som
ville, ty han hade ett fattigt och
tarf-ligt hem, men han älskade god mat
mer än allt annat i världen. Mozelius
hade på sin tid lånat honom pangar.
Man reste sig fiån bordet.
Stämningen var ytterst glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
