Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Giosué Carducci. Af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIOSUE CARDUCCI
43
hans motståndare fälla sina vapen
inför hans storhet. Som ett vackert
bevis därpå, är det mig kanske tillåtet
att omtala, det den framstående
ita-Uienske romanförfattaren Antonio
Fo-gazzaro, hvilken hör till det klerikala
partiet, i fjol höstas föreslog
Nobelkommittén Carducci såsom en värdig
kandidat till det litterära priset.
Men här uppe i Sverige är nog den
skald tämligen okänd, om hvilken
tysken Hillebrand sagt: Qiosué
Carducci är utan tvifvel den mest
betydande poet Italien frambragt efter
Leo-pardis död; ja, jag vill gå ännu
längre, efter Heines död har Europa icke
sett någon hans like uppstå, och
äfven västerns klara stjärna, Bret
Harte, förbleknar vid sidan af honom».
Edvard Fredin, Helmer Key och
Ali-ne Pipping hafva visserligen
öfverflyt-tat några hans dikter till svenska
språket, men egentligen är han här endast
känd under namnet författaren
af hymnen till Satan, hvilken
skrämmande benämning på en dikt
förskaffat honom många antagonister.
Att denna hymn till Naturen och
förnuftet, som afslutas med
följande strofer, bearbetade af Fredin:
Människotanke, o!
bräck dina bojor!
Blixtre i flammande
eldskrud din bana!
Res dig, materia,
segrar att ana!
ser du han nalkas dig,
ryslig, men fager;
hän öfver hafven han
ljungande drager;
snabb, som vulkanens
brinnande lava,
stormar han fjällarnes
värn att begrafva;
Styr öfver svindlande
forsar och strida;
skringrar i dälderna
dimmor, som bida;
sandande kämparnes
splittrade hopar
vida kring världen
den väldige ropar.
Som för en hvirfvelvind
altarna ramla — —
Folken i skälfvande
undran sig samla.
Kännen I Satan, som
fjättrarne lossar,
Satan, förnuftet, som
hamnar och krossar!
Hell dig, o Satan, hell!
Ljusning du bringat!
Prästernas Jehova
du har betvingat!
Att denna dikt, trots sin
medryckande kraft icke hör till dem för
skalden mest utmärkande, är numera den
allmänna meningen.
Qiosué Carducci föddes år 1835 i
den lilla byn Val di Castello i
Pisa-provinsen, där fadern var läkare, och
ända till sitt fjortonde år, hade han
ingen annan lärare än fadern hvilken
icke undervisade honom i annat än
latin, men däri blef han också fullärd.
Faderns rikt försedda bibliotek var
dock icke en förbjuden frukt för den
vetgirige gossen, utan fick han där
fritt njuta af litteraturens högsta
skatter. Redan vid tio års ålder gåfvo
Carduccis poetiska anlag sig tillkänna.
Det är anmärkningsvärdt, att de
känslor af republikanism och frihet, som
han sedan vid mognare år öppet
förklarat sig hysa, redan skönjdes hos
gossen. Dessa känslor underblåstes
äfven genom läsningen af Thiers’
historia öfver franska revolutionen,
som han med passion studerade.
Modern, en högt begåfvad kvinna, läste
poesi med honom och lät honom i
minnet inlära hela tragedier af Alfieri.
När han så vid fjorton års ålder kom
i skola, förstår man att det icke
var honom så lätt, att underkasta sig
föreskrifna stadgar, och mer än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
