Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Idyll, af Fredrik Nycander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon föddes i sommartiden,
då mon var af smultron röd
och ensligt i vallarliden
en koskällas pingel ljöd.
Hon lärde sig ekot härma
och smekande fågellock,
hon kunde vid bäcken svärma
och fly öfver sten och stock.
Hon trallade hela dagen,
af solsken och vind betagen,
den blonda, ljufva Idyll.
Så kommo de onda tider.
Där röjdes och höggs i mon.
Hon flydde från gröna lider,
och slut var med hjärteron.
I storstadens brus och vimmel
hon vilsen och osäll gick.
En flik af sin blåa himmel
från gatan hon skåda fick.
Nu tålde hon slag och slängar,
sin visa hon sjöng för pangar,
den blonda, ljufva Idyll.
Hon gick med sin jäntefläta
och ögon som sippor blå
från gård och till gård — med äta
och bo var det knappt ändå.
Och rösten, som fordom smälte,
så skogen i andakt stod,
fick jämmer af bröst, som svälte,
och darrning af feberblod.
Ett är, när af fröjd man sjunger,
ett annat är sång af hunger,
du blonda, ljufva Idyll!
En dag, när hon sjöng för kosten,
hon tonen till slut ej höll,
hon plötsligt blef hvit som frosten
och sakta till marken föll.
I storstadens brus och vimmel,
där blek hon på gården låg,
en flik af sin blåa himmel
hon döende ännu såg.
Hon göms under snön den kalla
och glöms väl rättnu af alla,
den blonda, ljufva Idyll.
Fredrik Nycander.
IDYLL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
