Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - En affärskris under »l’ancien régime». Af Carl Raab - II. En oerhörd finansplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
VARI A
renaste motsättning mot föregående
tiders ovetenskaplighet och rutin — var
följande: I uråldriga tider bestod
handeln i ett ömsesidigt utbyte af varor
»in natura». Nästa skede utmärktes
genom de ädla metallernas användande
som bytesmedel, och ur guld- eller
silfvertackan, ringen, kedjan m. m.
utvecklade sig sedermera det präglade
myntet. På ett senare stadium hade
köpmännen hittat på att sig emellan
ersätta guld- eller silfvermyntet med
en lätthandterligare representant —
kreditpapperet eller växeln. Detta var
likväl endast ett den enskilda
företagsamhetens hjälpmedel, och på den
foten stodo sakerna i det hela nu. På
grund af dessa förutsättningar trodde
sig Law skönja framtiden i en ny
utvecklingsfas, kännetecknad genom en
värderepresentant af kreditpapperets
natur och afsedd att spela samma roll
i förhållande till det klingande myntet
som detta själft i förhållande till
varan. Detta nya bytesmedel var
pappersmyntet, hvilket till skillnad mot det
klingande myntet icke egde något
reellt, endast ett fingeradt värde, och som
följaktligen blott hade betydelsen af
ett löfte, icke af en pant. Säkerheten
i löftet skapade förtroendet —
krediten — en oumbärlig faktor i
affärs-lifvet. Penningen är det lifgifvande
elementet i all handel och industri,
hvarpå ett lands ekonomiska välstånd
i sin tur beror. Ökad
penningetillgång medför alltså ökad handel och
industri. Men penningen betyder, som
man redan sett, icke med
nödvändighet guld eller silfver i första hand.
Staten skulle därför utfärda mynttecken
i papper och gifva åt dessa hela
prägeln af sin moraliska auktoritet.
Pappersmyntets tillverkning kunde
utsträckas i mån af behofvet utan de
begränsningar, som måste förefinnas, då det
gällde metallerna. . Följderna skulle
blifva icke allenast en höjning i
nationalrikedomen utan en ekonomisk
förbättring på alla områden. Den hittills
knappa penningetillgången hade föror
sakat de orimligt stegrade räntorna
Med ökad tillgång på mynt skulle ock
ret upphöra af sig själft, och så väl
staten som enskilde skulle befrias från
penningeutlånarnes förtryck.
Organisationen af statens
finansväsende hvilar på falska grunder. Sta
ten tager men ger ingenting tillbaka,
lånar upp men lånar icke ut,
konsumerar men producerar icke. Allt
detta måste omändras. Staten skall
ge kredit åt andra men icke begära
sådan för egen räkning. Staten skall
bli bankir. Skattkammarväsendet bör
omdanas till en bankinrättning,
hvil-ken utger sedlar med tvångskurs
åtminstone för så vi dt angår affärer
mellan staten och enskilde — naturligt är
att bakom de fiktiva värdena skall alltid
finnas en motsvarande fond i reellt
guld eller silfver. Banken skall
uppbära statens inkomster samt draga till
sig allmänhetens kapital och
besparingar. »Banken skall fylla samma
uppgift i samhällskroppen, som tillkommer
hjärtat hos människan — utgöra
medelpunkt och organ för cirkulationen».
Staten öfvertager de privata
kapitalisternas utlåningsrörelse och beviljar på
skäligare villkor än dessa lån åt
enskilda för igångsättande af
kommersiella och industriella företag.
Men detta är icke allt. Law har
påpekat det intima sammanhanget
mellan bank- och handelsväsen de. Han
vill därför, att staten skall med sin
bankirverksamhet äfven förena handel.
Staten skall bli köpman. Dess
nyskapade inkomstkällor böra användas
till bildande af ett »Allmänt
Handelsbolag», hvilket kommer att småningom
i sig upptaga all handelsverksamhet i
landet. Bolaget och banken stå i nära
förbindelse med hvarandra, och
nationen i sin helhet blir en köpmannakår
med statsbanken som gemensam kassa.
Man har i alla tider ansett handeln —
äfven bedrifven af enskilde med deras
smärre tillgångar — såsom ett lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
