Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 6, juni 1904
- Då min lille hund gick hädan. Af Maurice Maeterlinck. Översättning från franskan af K. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
VARI A
Ack! han fick (aldrig tid att fullgöra
den tunga och långvariga uppgift som
naturen ålägger den instinkt som höjer
sig för att komma närmare en region
ai större klarhet — — En särdeles
hemlighetsfull åkomma som tyckes
särskildt straffa det enda djur som
lyckas bryta sig ur den krets, inom
hvilken det födts, ett obestämdt ondt
som rycker med sig hundratal små
förståndiga hundar, kom och gjorde
slut på iPelléas’ bestämmelse, haus
lyckliga uppfostran.
Och all denna sträfvan mot en något
ljusare nejd, all denna glödande åtrå
att älska, att modigt vilja förstå, all
denna hängifna fröjd och alla dessa
oskyldiga smekningar, alla dessa goda
blickar som sändas mot människan för
Att bönfalla om hennes hjälp mot en
orättfärdig död, allt detta svaga
skimmer som härledde sig från den djupa
afgrunden i en värld den där icke mera
är vår, alla dessa hardt när mänskliga
vanor — allt detta hvilar nu dystert
under en blommande syren i den kalla
jorden, långt borta i trädgårdens vrå.
*
Människan älskar hunden, men huru
mycket högre borde hon icke älska
honom om hon i naturlagarnas
obevekliga kodex lade märke till det enda
befintliga undantag som består i denna
kärlek hos en varelse som, för att
närma sig oss, lyckas genombryta de
öfverallt annorstädes
ogenomträng-iga murar som skilja släktena åt.
Vi äro ensamma, fullständigt
ensamma, på denna slumpens planet, och
bland alla de lifsformer som omgifva
oss har ingen utom hunden slutit
förbund med oss. Några varelser frukta
oss, flertalet låtsar icke om oss, och
ingen älskar oss. I hela
växtvärlden äga vi stumma och orörliga
slaf-var, men de tjäna oss mot sin vilja.
De äro helt enkelt underkastade våra
lagar och vårt ok. De äro vanmäktiga
fångar, offer som äro ur stånd att
fly, men i tysthet upproriska, och så
snart vi förlora dem ur sikte skynda de
sig att förråda oss och återvända till
sin vilda och skadegörande frihet från
fordom. Om rosen och sädesståndet
hade vingar skulle de fly för vårt
annalkande liksom fåglarna fly för oss.
Bland djuren räkna vi några
tjänare som blott underkasta sig af
liknöjdhet, af feghet eller af enfald: den
opålitlige och mesaktige hästen som
lyder endast smärtan och icke fäster
sig vid något; den slöa och vresiga
åsnan som stannar hos oss af det enda
skälet att hon ej vet hvad hon skall
göra eller hvart hon skall taga vägen,
men som i alla fall under piskrappen
behåller sina tankar bakom öronen;
oxen och kon, som äro lyckliga under
förutsättning att de få äta och
läraktiga, enär de sedan århundraden ej
äga en själfständig tanke; det
vimmel-kantiga fåret som ej har någon annan
herre än förskräckelsen; hönan, som
trofast håller sig till hönsgården,
emedan hon vet att där finnes mera majs
och hvete än i den närbelägna
skogen.
Jag talar ej om katten, för hvilken vi
endast äro ett alltför stort och oätbart
byte; om den grymma katten hvars
blängande förakt tål oss endast som
besvärliga snyltgäster i vår egen
boning. Han åtminstone förbannar oss
i sitt hemlighetsfulla hjärta, men alla
de andra lefva i vår närhet, liksom de
skulle lefva i närheten af en klippa
eller ett träd.
De älska oss icke, känna oss icke,
lägga knappast märke till oss. De
låtsa icke om vårt lif, vår död, vår
affärd, vår återkomst, vår sorgsenhet,
vår glädje, vårt småleende. De förstå
icke ens ljudet af vår röst, så snart
den ej längre hotar, och då de betrakta
oss sker det med den misstrogna
förfäran hos hästen, i hvars öga dess:
utom kommer till synes den vilda
skyggheten hos en gazell som ser oss
för första gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0347.html
