Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Morella. Af Edgar Allan Poe. Öfvers. för Varia af L. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORELLA.
Ak EDOAR ALLAN POE.
Öfvers. för varia af L. L.
M ed en känsla af djup men också
-*–*■ sällsam böjelse omfattade jag
min väninna Moaré Ha. Alltsedan för
flera år sedan en egendomlig tillfällighet
närmat oss till hvarandra, brände i
min själ en häftig, vild eld, som jag
förr aldrig varsnat. Men den glöden
kom ej från guden Eros, och bittert
kvalfull var mig den allt tydligare
öfvertygelsen att det aldrig skulle
lyckas mig hvarken att få förklaringen
tiill dess ovanliga betydelse eller att
mildra dess lidelsefulla häftighet.
Likväl funno vi hvarandra och våra öden
förenades vid altaret. Men aldrig
talade jag om lidelse eller tänkte
på kärlek. Hon å sin sida undvek
människorna skyggt; hon ville
hängif-va sig endast åt mig och gjorde mig så
lycklig. Det är en underbar lycka, en
sällhet skön som en dröm.
Morellas bildning var mycket
grundlig. Hennes talanger voro ovanliga
och gigantisk hennes viljekraft. Jag
kände detta, och blef i månget
hänseende hennes lärjunge. Mycket snart
märkte jag att hon, uppfostrad som
hon blifvit i Pressburg, önskade göra
mig bekant med en massa af dessa
mystiska arbeten som ofta betecknas
som framtidslitteraturens surdeg. De
utgjorde hennes ständiga studium och
voro hennes synnerliga älsklingsverk
— af hvilken orsak begriper jag ej
— och att de med tiden äfven blefvo
mina får väl tillskrifvas vanans och
exemplets enkla men verksamma
inflytande.
Med allt detta hade mitt
förstånd blott föga att skaffa. Mina
åsikter rönte — om ej allt bedrager mig
— intet inflytande af mitt ideal, och
jag tror bestämdt, att jag hvarken i
handling eller tanke förrådde ett spår
af den mysticism, som jag vid denna
tid så grundligt lärde känna. I fast
öfvertygelse därom öfverlämnade jag
mig viljelöst åt min hustrus ledning
och sökte oförfärad genomtränga
hennes vetandes labyrint. Och allt under
det jag grubblade öfver förbjudna ting,
kände jag hur förbjudna begärelser
vaknade i min själ, när Morella lade
sin kalla hand i min och ur askan af
en för länge sedan begrafven filosofi
uppgräfde några ord, hvars underbara
mening djupt präglade sig i min själ.
Och då kunde jag timme efter timme
försmäkta vid hennes sida och lyssna
till hennes melodiska stämma, tills
slutligen — och åter var harmonien
ohjälpligt störd — en skugga sakta
lade sig öfver min själ; då vardt jag
blek och ryste för det öfverjordiska
i dessa böner. Och så förvandlade sig
glädjen — allt för hastigt — i
förfäran, och det skönaste blef till det
förskräckligaste, liksom fordom Hinnom
förvandlades till Qehenna.
Det är onödigt att här närmare
framställa de undersökningar, hvilka,
uppkomna genom läsandet af de ofvan
omnämnda böckerna, under så lång
tid utgjorde det enda samtalsämnet
för Morella och mig. De lärde skulle,
hvad den teologiska moralläran
beträffar, känt sig hemmastadda med
det, men hvad lekmän angår fruktar
jag att de ej skulle ha begripit ett ord.
Fichtes svärmiska pantheism,
Pytha-goras mystiska filosofi och framför
allt Schellings lära om identiteten voro
de diskussionsämnen, som föreföllo
den fantastiska Morella såsom de allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
