Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Två dikter. Af Anders Österling - Namnet - Sensommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA DIKTER.
Af ANDERS OSTERLING.
Namnet.
Ditt namn bär bud om doriska arkader,
som smyckats fromt till offerdagens stund,
när mörkrödt vildvin skuggar hvita rader
af högtidsklädda i Apollons lund.
Ditt namn är som en syskondans af
gracer
med ro i rytmens stegring, paus och fall
och späda lemmar under sida gazer
som vårlig snö mot hafvets blåa svall.
När själen maktlös känner glödens
härjning
af sina ängders sista bleka skörd —
då är dess klang den darrande besvärj-
ning,
som ljuft beveker skyn till nederbörd.
Och hvarje gång din urbild själf
försvunnit
som stjärnan i en frosthvit grynings
famn,
har till mitt öde städse vägen funnit
med sällsam värme denna nåd: ditt namn.
Sensommaren.
Däfna moln i gyllne grupper stanna,
som en tornad svallvåg i det blå.
Svalka vill jag nu din heta panna
med en krans af klint och baldersbrå.
Däfna moln i gyllne grupper stanna...
Ljuft är gå så länge dagen varar,
prisa evigt allt som är så kort.
Snart vår hymn ej Syrinx’ rör besvarar,
sommarn går med sina gudar bort.
Ljuft är gå så länge dagen varar...
Som du står låt mig din bild betrakta
mot de sammetsdunkla fältens svall
och mot rymdens druckna guld som
sakta
löser sig i våta pärlors fall.
Som du står låt mig din bild betrakta...
Red mig i din längtan hem, du kära
innan ljusets långa återtåg
fjärmar allt, som var oss kärt och nära
och gör frost och skymning i vår håg.
Red mig i din längtan hem, du kära...
¾s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
