Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Litteraturkrönika. Af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
745
så vägen var ljus, men mörkret slog
öfver hufvudet tätt sin hvälfning,
och det fans icke längre snår eller skog,
bara svart som föll sönder i skälfning.
Till flydda tider i sin barndoms
skogsbygd har äfven Geijerstam
af sin fantasi lockats i sitt bidrag till
årets jullitteratur: Karin Brandts
dröm.
Denna berättelse skiljer sig i mycket
både i ton och innehåll från
Geijer-stams senare arbeten. Med lugn
behärskning af ämnet och en klang i
tonen, som är äkta, berättar han där en
släkthistoria från det flydda seklets
början. Karaktärerna, ej blott
händelserna, ha den skildrade tidens lynne
och äro uppdragna med stor
åskådlighet. Man tror på dem och förstår
dem, äfven när de handla på för vår
föreställning främmande sätt och finna
sin lycka just i att handla så som de
göra. Det ligger ingenting vare sig
uppkonstrueradt eller osannolikt i
att Karin Brandt fann lyckan i att offra
sin ungdomsdröm för att lyda, hvad
hon ansåg vara sin plikt mot fadern.
Det är en sundhet öfver hela figuren
och «n friskhet af annat slag än den
vår tids människor äga i sin på helt
annat sätt sammansatta daning.
Förträffligt karakteriserade äro
äfven några at de bifigurer, som
gruppera sig kring de i första planet
framträdande gestalterna, särskildt Karins
gamla humoristiskt manhaftiga och
resoluta mormor. Minst lyckad, minst
konkret och minst trovärdig,
framträder Karins far med sin blandning af
envishet och karaktärssvaghet, en
gestalt som snarare kunde höra hemma
i en senare tid än den dit berättelsens
handling är förlagd.
Stilen flyter jämn och lugn med
undantag at i själfva inledningskapitlet,
som lider af ett par upprepningar,
hvilka icke borde misspryda en så
säker konstnärs ordval som Geijerstams.
Till hela sin läggning är berättelsen
sådan, att den har stora förutsättningar
att bli populär hos läsare, som värdera
en objektiv tidsmålning utan
baktankar på det tidslynne som färgar deras
egen uppfattning, blott lynnet hos den
skildrade tiden är träffadt.
Delvis i släkt med kynnet
åtminstone hos den natur, som bildar
bakgrunden för händelserna i Geijerstams
bok, är lynnet äfven i flertalet af de
skizzer Maria Rie ek-Muller
sammanfört i sitt senaste arbete I
Snön jämte andra
berättelser och skizzer.
Som ofta i hennes böcker är det
brytningen mellan gammalt och nytt
i de norrländska bygderna, som skänkt
stoffet äfven till dessa små
berättelser. I de bästa af dem, exempelvis
den första »I Snön» med dess kraftigt
återgifna dystra vildmarksstämning,
liksom i »Hemmansegare» med dess
naturbarnssunda humor, har
författarinnan nått en säkerhet i både stil
och formning af gestalterna, som
öf-vergår hvad hon förut presterat. Hon
synes på det hela taget vara stadd i
löftesrik utveckling, äfven om några
skizzer medtagits, som icke stå i
jämnhöjd med de öfriga. I somliga saknar
man dock den saftigt burleska färg
som ämnet skulle fordra, och som fru
Rieck-MÜller stundom visat sig äga.
Så finner man till exempel icke i
»Notarien, länsmannen och tjufven» all
den galghumor det drastiska motivet
kunde ge anledning att utveckla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
