Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 2, februari 1906
- Scenen, af Axel Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsförmåga och fantasi i rörelse, med
den skillnaden likvisst, att
mångtydig-heten hos Hedberg gerna resulterar i
en viss oklarhet, medan den hos Ibsen
väcker nya synpunkter, aningar och
diskussion.
Stycket fick ej ett allt igenom
in-tresseradt utförande, utan var detta
prägladt af tvekan och sökande.
Herr de Wahl gaf den hemkäre
realisten-mannen i första akten med en
smula skrytsam själfbelåtenhet, medan
hans andra akt och delvis den tredje
gåfvo några prof på verkligt
temperament, som verkade medryckande.
Fröken Lundeq vists röst beredde henne
en föga afundsvärd öfverraskning, då
hon pressad till bekännelse utropar
styckets kanske mest vägande replik:
»Gottfrid, rädda mig!» Det tonfallet
var ej äkta. Sin röst håller fröken L.
för öfrigt i starkt sorgbunden färg,
äfven när en ljusare durklang vore på
sin plats.
Herr Fröberg verkar icke
öfver-tygande på mig som den förföriske
älskaren-löjtnanten, en roll, som alltid
lägges i hans hand; men jag tar
naturligtvis genast tillbaka mitt omdöme,
om damerna tycka annorlunda. Ty på
deras utslag beror ju en sådan roll.
Herr Klintberg gjorde af politikern
Hiller hvad man kunde begära och fru
Fahlman gaf änkefru Krans con amore.
*
Hvad vi senast sett af dramatik
bevisar att danskarna nått längst i
Skandinavien såsom lustspelsförfattare. Gustaf
Wied har nog skrifvit bättre saker än
»Stadens stolthet», som gått å
Vasa-teatern, men Gustaf Esmanns posthuma
3-akts-lustspel »Far och son» å
Dramatiska teatern är ett förträffligt stycke.
»Stadens stolthet» verkar en smula
tunnt och episodiskt, men har ett
mycket godt humör, är ej vidare originellt
anlagdt (en ung målare som ryktbar
återvänder till sin födelsestad och blir
kallad stadens stolthet men stöter dess
filiströsa åsikter för hufvudet); dock
saknas ej spår af en drastisk
uppfinningsförmåga.
Herr Svennberg, som gaf stadens
stolthet Hans Fjordby, tog litet för
högtidligt på sin roll, som annars
genomfördes med vaken blick för dess
skilda faser. Äfven öfriga uppträdande
skötte sina typer från danska
småstads-lifvet till nöjes, så när som på fru
Klintberg, hvars pryda fröken Solsken
var skadligt chargerad. Den lilla
cirkusflickan och Fjordbys modell skulle
nog också fröken Kumlin ha kunnat
afvinna ännu ett plus naturpoesi. Sist
ett hedersomnämnande åt hr O.
Johanson för hans oförgätligt helgjutna bild
af den något afsigkomna juris kand.
Mölmark, ett dyrbart stycke lif, taget
på kornet.
♦
Den framgång »Far och son» haft
å Dramatiska teatern har varit
berättigad i mer än ett afseende. Med hela
det franska lustspelets rörlighet och
danskans oförargligt kvicka
slagfärdighet förenar stycket en fond af tänkvärd
konflikt, som dock ej ett ögonblick
tynger den glada leken på ytan.
Därtill kom ett på flere händer godt spel.
Främst måste nämnas fröken Hilda
Borgström, som gjorde den på
engelska brytande fru Poul Holm till ett
litet konstverk utan vank och lyte. Det
är mycket länge sedan vi voro nog
lyckliga att se en så omedelbar och
säker scenisk framställning. Där fanns
både skola, konstnärlig frihet och
temperament i en lyckligt afvägd legering.
Medaljen Litteris & artibus kunde icke
ha hitttat vägen till ett värdigare bröst.
Äfven hr Hansson såsom Poul Holm
hade en lycklig afton, särskildt medan
han ännu var den förälskade
köpen-hamnsslyngeln i Sturm und
Drang-perioden. Fru Berta Lunds roll
spelades korrekt och trovärdigt och
gross-handlar Holm senior hade i hr Palme
en plausibel tolkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0114.html
