Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. IV. Baronen presenteras för läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tackar så mycket, mr Bassett!
Det är skönt att komma åter till
Maple-hurst, fastän litet besynnerligt att icke
bo på slottet, svarade den unge prästen.
Och Winnie — eller måste jag nu säga
miss Bassett? — har du inte ett enda
ord åt den dumme gossen, som for
härifrån för fyra år sedan och nu
kommer åter som fullfjädrad präst? Jag
träffade Roddy i morse i byn, och han
förberedde mig på att jag skulle finna
en imponerande, vuxen dam i stället
för den lilla yrhättan, som brukade
retas så med mig.
Flickan steg fram, hon föreföll en
smula besvärad, men hälsade icke förty
varmt på sin barndomslekkamrat. Hon
var litet rädd för honom, det var
alltihop, men fann det i öfrigt inte alls
obehagligt.
Ty han var ej mer den glada gosse, som
bombarderat henne med äpplen i
fruktträdgården på Longclerc. Nu var han
»hans högvördighet» Landon
Tressing-ham, ryktbar i Mills-Ends annaler som
»shim» präst, och hvilken, om så
be-höfdes, kunde slå ned en uppstudsig
hamnarbetare och omvända honom
efteråt, båda delarna med lika stor kläm.
»Hvarje tum en man», lydde omdömet
om honom i den fattiga församling,
hvarest han arbetat, tills ett feberanfall
kommit honom att taga emot ett ämbete
som pastorsadjunkt i den by, hvarest
han var född.
Landon var den yngre brodern till
sir George Tressingham, hvars
försämrade ekonomiska förhållanden ledt till
att Longclerc Castie blifvit utarrenderadt
till baron de Guérin. Landon kunde
hoppas på att med tiden blifva den
nuvarande kyrkoherdens efterträdare, ty
Maplehurst stod under hans brors
pa-tronat. Men den dagen var nog
ganska aflägsen, ty kyrkoherden var en
kraftig man i sina bästa år.
— Hur tror du att du kommer att
trifvas med Mandible? frågade squiren.
Mandible var kyrkoherden i
församlingen.
Landon Tressingham ryckte på
axlarna.
Man tror förstås att jag väntar på
"att få intaga hans plats, mr Bassett, så
jag vill inte gärna kritisera min
förman, sade han med ett skratt. Mr
Mandible är dock ännu lika
inkvisitorisk som någonsin, när det gäller hans
sockenbors synder, och det borde man
väl hålla honom räkning för som ett
bevis på tjänsteifver. Vi ha i alla fall
ett gemensamt föreningsband. Han
hyser stort antipati för slottets nya
invånare på grund af den nya
skogvaktarens beteende. Denne har nämligen
visat honom bort från stugan i
Hartslock Wood, då han var på väg till en
församlingsbo. Det blef ett fullständigt
uppträde, och jag tror nog att pastor
Mandible blef litet för häftig.
— Hvad gjorde han då? frågade
Winifred ifrigt.
— Kyrkoherden medger att han
beskylde Lomax för att vara katolik,
emedan han tjänar hos en fransman,
och att han sade till honom, att han
komme att fortsätta med att gå till
stugan, tills han omvändt honom, men
jag tror nu för min del att han har
sagt bra mycket mera än han vill
erkänna, sade Landon och skrattade.
— Den gode pastor Mandible!
ropade Winifred och klappade händerna.
Jag är inte annars så särdeles förtjust
i honom, men jag hoppas då verkligen
att han skall stå på sig.
Och därpå berättade hon än en gång
huru hon visats bort från skogen af
den nye skogvaktaren.
— Jag tänker anfalla den där gubben
de Guérin för den saken, tillade hon,
när jag gjort hans bekantskap, och om
han inte...
Hon häjdade sig plötsligt, ty i dörren
stod, alldeles framför hofmästaren, som
fört honom in, en herre, inbegripen i
att göra en elegant bugning.
— Baron de Guérin! anmälde
hofmästaren, innan han drog sig tillbaka.
— Min käre baron, så vänligt af er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
