Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - En halftimme på Silfverdufvan. Skiss för Varia af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lien! — åt italienarna. Det
storståt-liga »Lidos» gäster hade hals öfver
hufvud flytt, rykten om stundande
fasor flögo öfverallt omkring, värdarna,
österrikare, alla logo lugnande åt ena
ena hållet och spottade af ilska åt det
andra. Men att folkets uppsyn mulnat,
kunde den oerfarnaste iakttaga. Arcos
trashankar, som hittills hållit sig
vackert i gammelstaden, där jag nu
fastnat och aldrig dristat hänga
kurgästerna i hälen längre än till brynet af
parken of van villorna, klefvo hvar dag
djärft ned och upptogo bänkar och
lusttorn, de sågo mycket bistra ut,
råd-plägade utmanande, skrattade högljudt
och sjöngo »Su fratelli, su compagne».
Vi främlingar kände också på oss, att
det inte skulle duga att komma med
det eljes osvikliga mutningsmedlet: soldi.
En vanvettig åskskräll fick mig, där
jag satt, att hoppa högt till. Den
gamla källarhålan fylldes med
outhärdlig skräck, och mina nerver spändes
i en enda längtan efter lefvande
människor. Och så på en gång — likt
om höstkvällen vid brasan, när
mörkret till den grad laddats med
spökhistorier, att man till sist ser
skepnader glida utefter väggarna och hör
fötter tassa — öppnades dörren och
stängdes åter varsamt — och det var
som om jag just nu väntat att detta
skulle ske. En man kom in och såg
sig om åt alla håll. Därpå gick han
bort och kände på en tjock ekdörr,
som bar in till huset. En god minut
stod han där och smusslade, den var
väl stängd, eller kanske — jag fick
plötsligt en skärande klar förnimmelse
af hvar jag befann mig och mitt
farliga läge — kanske stängde han den
själf. Ty väl försäkrad om denna
utgång, gick han tillbaka till glasdörren,
lutade sig in på rutan och letade med
blicken på gården efter något — eller
någon. Denna någon, som fortfarande
lyste med sin frånvaro, ja visst. Jag
blef sittande utan att knysta här i
mörka vrån — kanske komme han aldrig
att märka mig! Om min vilda fruktan
för ensamheten värkligen hypnotiskt
dragit hit den där människan, så vore
jag grymt straffad för att ha inträngt
på ödets mark — ty nu kände jag
igen honom. Det var en af
upprorshjältarna från lusttornet, en stor,
jern-hårdt senig karl, med ett kort
munskägg som ett sotadt streck öfver
läppen och en lång, sylspetsig näsa med
puckel på midten. 1 svältremmen bar
han en af de vanliga vingårdsknifvarna,
en hvass, buktig skära. Hela
människan uttryckte energi och hetsighet.
Jag påminde mig hur lidelsefullt han
klämt i med revolutionssången — den
karlen visste hvad han ville, därom
tviflade jag ej. Och som för att
genast ta’ mig ur den barnsliga
inbillningen, att jag kunde spela osynlig,
styrde han kurs rakt på mig. Tydligen
alldeles särskildt upprörd, stirrande
med ett par små svarta ögon,
mord-lystet tyckte jag, började han ramsa
upp några korta frågor, hastigt och
på dialekt, hvaraf jag inte begrep ett
ord utom »scolare» och »professore».
Skönt, tänkte jag, du misstänker mig,
gud vet af hvilken anledning, ty
ingenting i min dräkt anger det, för att
vara tysk student.
Och på den oklanderligaste engelska
jag kunde uppdrifva, upplyste jag
honom om misstaget. Han skakade
otåligt på hufvudet och mumlade: niente,
niente. Trodde mig förstås inte! Hvad
skulle följa härnäst? Jag sneglade åt
dörren, men på flykt var ej att tänka,
dessutom vore det naturligtvis oklokt
att visa mig rädd. Jag rätade ryggen,
stel, blek, det kände jag, beredd på
— hvad visste jag?
Alltjämt kastande skarpa blickar mot
dörrarna — han fruktade att
öfver-raskas! — slog min vaktare några
obeslutsamma lofvar kring sin fånge
och pratade ondskefullt för sig själf.
Slutligen måtte han ledsnat att hålla
utkik, han vände, kom tätt inpå mig
och brast i en ström af hotande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
