Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Den franska tidningspressen. Af Karl Eugen Schmidt - Jämförelse med den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA TIDNINGSPRESSEN.
Af KARL EUGEN SCHMIDT.
Jämförelse med den tyska.
Franska pressen skiljer sig i mångt och
mycket från den öfriga europeiska,
den erhåller sällan några telegram och
öfverhufvud taget inga nyheter utifrån
och
behöf-ver inga
utländska referenter,
emedan till
och med de
största
franska tidningarna lita
uteslutande på [-telegrambyråarnas referat.-]
{+telegramby-
råarnas refe-
rat.+} Den har,
jämförd med
den
engelska, österrikiska och
tyska, knappast några annonser, och
af den orsaken kunna till och med
de största och förnämsta
Paristidningarna nöja sig med fyra eller högst
sex sidor om dagen, när t. ex. en tysk
tidning af samma politiska betydelse
skulle behöfva lämna trettio till fyratio
sidor. Alla artiklar, de politiska såväl
som de följetongsaktiga, ja, till och med
reporternas notiser, äro försedda med
författarens namnteckning eller
pseudonym.
Denna sista stora skillnad intresserar
oss mest härvidlag, ty det är den vi
ha att tacka för att vi på det hela
taget kunna berätta något om
Paris-journalisterna. 1 Tyskland eller
England, där alla, eller nästan alla artiklar
publiceras anonymt, skulle det knappast
gå för sig, ty i Tyskland vet ju ingen
människa, hvem som egentligen
skrif-ver de artiklar man läser vid frukost-
bordet. I Tyskland är en tidning ett
anonymt konsortium, men i Frankrike
är den en människa af kött och blod.
Den franske läsaren har aldrig framför
sig denna kinesiska mur, från hvars
andra sida den hemlighetsfulle obekanta
ropar sina
orakelspråk,
utan han
konverserar
med en i hög
grad
älskvärd och-snillrik kåsör. Denna
den franska [-journalismens egenskap-]
{+journalis-
mens egen-
skap+} är
enligt min åsikt
en stor
fördel, om icke
just för
tidningens ägare så dock för
tidnings-skrifvaren. När någon tvingar mig att
gå ur mitt goda skinn och i stället
iföra mig ett anonymt bolags, beröfvar
man mig därigenom min individualitet,
min personlighet, och ändå är väl
personligheten människans högsta lycka,
det enda intressanta i den här
jämmerdalen. Som anonym artikelförfattare
måste jag stram och högtidlig sitta på
mina höga hästar och med ett
majestätiskt »Vi» förkunna ofelbara lärosatser.
Där kan jag hvarken vara älksvärd
eller snillrik. Men om jag pratar i
mitt eget namn, då kan och får, ja,
måste jag vara båda delarna, och ingen
människa begär då att jag skall sätta
på mig en främmande hud. Det är
tvärtom önskvärdt att jag sjunger med
min egen näbb, att jag torgför
blommor från min egen trädgård och talar
friskt från lefvern om hvad jag har i
LA PATRIF. UTDELAS TI LI. TIPNINGS BU DEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
