Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Den franska tidningspressen. Af Karl Eugen Schmidt - Jämförelse med den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet eller på hjärtat. Och jag
törs till och med tillåta mig att någon
gång hugga i sten eller misstaga mig.
Det är ju mänskligt att fela, och när
jag underskrifver min artikel med mitt
namn, är det endast en människa, som
talar till läsarna. Skrifver jag däremot
anonymt, så talar jag icke i mitt eget
utan i hela tidningens, i hela partiets
namn, och då tillåtas inga misstag.
JK AX JA rit KS
Socialistisk tidningsman och deputerad;
redaktör af l Humanité.
Men nu frågar jag: Huru i all
världen skall jag kunna vara älskvärd,
kvick och rolig, när jag ej får begå
något misstag, när mina ord måste
låta högtidliga och ofelbara, liksom om
de uttalades af den helige fadern i
egen person.
En följd af undertecknandet af alla
artiklar är, att de franska tidningarna
genomgående äro mycket roligare och
bättre skrifna än de tyska. Till och
med de minsta lokala notiser äro myc-
ket ofta verkliga konstverk.
Parisreportern arbetar visserligen åfven
mycket godtyckligt. För det första
berättar han endast saker, hvilka han
kan afvinna en rolig sida, för det andra
anser jag honom mycket väl; vara i
stånd till att korrigera sanningen, när
den ej förefaller honom tillräckligt
underhållande. Det spelar för honom
icke alls någon roll, att alltid hålla sig
strängt på sanningens snörråta våg.
Han begagnar tvärtom hvarje tillfälle
till att lämna den dammiga landsvägen
och slå in på någon biväg, som slingrar
sig mellan blomstrande ängar, genom
leende dalar och tjusande lundar.
Jag vet att många nordiska läsare icke
alls tycka om det sättet. De
föredraga den anonyme ledareförfattarens
lärda katederton framför fransmannens
lätta konversation, och om de icke ana
någon professor bakom artikeln, skaka
de ogillande på hufvudena åt den
enfaldige skämtaren, som i lätt
kåserande ton och med ett leende skämt
affärdar sådana ofantligt viktiga saker
som ett riksdagsval eller ett ministertal.
Detta förstår jag mycket väl, ty jag
vet att smaken är olika, men jag har i
alla fall själf gjort den erfarenheten,
att jag på resor i Italien och Spanien,
på kaféet eller hotellet hällre sträcker
ut handen efter en Paristidning än
efter en annan utländsk. Jag bekänner
det med ånger, men bättra mig gör jag
nog inte. Jag vet mycket väl, att jag
af en tysk tidning, vore det än endast
i en småstad med tio tusen invånare
utkommande Kretstidningen, erfar mer
om hvad som sker och händer i världen
än ur en stor Paristidning, och jag vet
åfven, att jag i regel kan lita på
underrättelserna i den tyska tidningen, under
det att tre fjärdedelar af det, som stå
i de franska tidningarna med respekt
att säga består af gemena lögner och
ankor, men hvad hjälper det
alltsammans. Människan lefver icke af bröd
allena, och blåklinten lyser så vackert
bland det gula hvetet. Därmed menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
